Vi befinner oss i början av en kris. Hushåll tvingas till besparingsåtgärder och vi ser hur konkurserna ökar. Det finns dock potential att lindra verkningarna av krisen.
Att sänka arbetsgivaravgifter och skatter borde vara ett prioriterat område för regeringen för att fler ska få behålla sina arbeten och för hushållen att kunna hålla uppe sin ekonomi och konsumtion. Vi riskerar annars att dras in i en nedåtgående spiral med allt fler företag som går i konkurs, högre arbetslöshet och därigenom sämre samhällsekonomi. Att sänka skatter är långsiktigt en investering i Sverige, företagande och jobbtillväxt. Den behöver givetvis hänga ihop med en kostnadsprioritering.
Det är inte mer än rimligt att även staten drar ner på onödiga utgifter och bidrar till att mildra de negativa effekter som såväl hushåll som företag drabbas av. Detta bör ske genom ett minskat skatteuttag snarare än att dela ut bidrag som skattebetalarna själva finansierat.
I en kommande kampanj kommer vi presentera ett antal myndigheter som vi anser vara överflödiga eller av den karaktären att deras arbete kan utföras av andra befintliga myndigheter, lärosäten eller organisationer. Du som har följt MED tidigare lär känna igen en och annan av dessa myndigheter. MED har sedan 2018 pekat ut ca en fjärdedel av alla statliga förvaltningsmyndigheter som överflödiga på vår “svarta lista” och har drivit frågan om deras avveckling under ett antal år. Vi släpper inte dessa frågor, utan lägger nu i en ny, högre växel!
Syftet är att påvisa hur skattebetalarnas pengar används samt även tjäna som inspirationskälla till regeringen för hur man kan minska statens omfång för att därigenom kunna spara in på skattemedel.
De myndigheter vi väljer att ta upp är sådana som främst ägnar sig åt ideologisk styrning, bidragsströssel eller helt enkelt inte bör vara något som drivs i offentlig regi.
“Låt aldrig en bra kris gå till spillo” lär Winston Churchill ha uttryckt. Med en borgerlig regering vid rodret så borde denna kris utnyttjas till att banta statsapparaten och minska skatteuttaget. Vi vill härmed bidra till det arbetet.
Häng MED!
Lista på myndigheter att lägga ner. Varje vecka uppdaterar vi listan med en ny onödig myndighet.
Alkoholsortimentsnämnden

Alkoholsortimentsnämnden består av en ordförande och fem ledamöter som utses av regeringen och Kammarkollegiet utför administrativa och handläggande uppgifter åt myndigheten.
Kammarkansliets kanslifunktioner: 0,37 miljoner (2022)
Uppdrag, från regeringens hemsida: Alkoholsortimentsnämnden prövar vissa beslut som fattas av Systembolaget. Nämnden ska garantera att Systembolagets detaljhandelsmonopol tillämpas i enlighet med vad som gäller om icke-diskriminerande behandling i EU-rätten.
Den här myndigheten finns av ett enda skäl – att upprätthålla Systembolagets detaljhandelsmonopol. Utan Systembolag, inget behov av en nämnd till vilken man kan överklaga Systembolagets inköpsbeslut.
Varför har vi då ett detaljhandelsmonopol?
Är det för att alkoholister inte ska kunna köpa sprit? På vardagar får de ju köpa hur mycket alkohol de vill så länge som de inte är berusade vid inköpstillfället.
Är det för att dessa alkoholister i alla fall inte ska kunna köpa alkohol mellan lördag eftermiddag och måndag morgon? Med dagens teknik och öppna gränser torde Systembolagets öppettider knappast hämma den som är i desperat behov av starka drycker. Det är Svensson som drabbas och inte kan bjuda grannarna på vin vid en spontan söndagsmiddag tillsammans, inte storkonsumenter.
Är det för att Systembolaget har ett så fantastiskt sortiment över hela landet och om vi lät den lokala matbutiken sälja vin skulle landet översvämmas av billigt lådvin? Verkligen? Då har du nog gått på den marknadsföring som skickligt prånglats ut av dem som vill behålla monopolet. Visst skulle sortimentet variera baserat på lokal efterfrågan, men det gör det ju redan idag. Det är bara att gå in på Systembolagets webbplats, söka på dyra viner och notera vilka butiker som saluför dessa. Det är inte jämnt fördelat geografiskt.
Om konsumenterna vill ha billigt lådvin – vilket de ju uppenbarligen vill – låt dem få det. Den som tror att svensken i gemen är vinintresserad bör ladda ned Systembolagets försäljningsstatistik. De 33 mest sålda vinerna, räknat på volym, är treliters bag-in-box-viner för under motsvarande 75 kronor för en vanlig flaska, följt av en billig cava, ytterligare 18 billiga treliters bag-in-box-viner, en tetra, ytterligare fem treliters bag-in-box-viner, en billig prosecco, sju treliters bag-in-box-viner, ytterligare en billig cava och så vidare till plats 87 där vi till slut hittar ett mousserande vin för hela 139 kronor. På 126:e plats kommer det första vanliga vinet över hundralappen.
Konnässörer kommer alltid kunna beställa hem vin på webben, precis som idag och mataffärer med någon slags ambition kommer naturligtvis ha viner på flaska precis som i utlandet. Om inte annat ser det bra ut ur marknadsföringsperspektiv. Konsumenten kommer troligen fortsätta köpa billiga lådviner.
Du kanske oroar dig för att priset på ditt lådvin skulle gå upp när inte en stor del av Sveriges vinkonsumtion köps in av ett enda företag med en därav stark förhandlingsposition? Om det skulle vara ett giltigt argument, varför är det så få som föreslår att andra varor köps in på nationell nivå för att få lägre konsumentpriset? Svaret är självklart att konkurrens ger andra positiva ekonomiska fördelar.
Vi svenskar är redo att bli myndiga och ta egna beslut. Även om alkoholinköp.
Arbetsförmedlingen

Ramanslag: 8 329,9 miljoner kr (2021)
Transfereringar från staten: 76 612,8 miljoner kr (2021)
Antal anställda: 11 087 (2021)
Personalkostnader: 6828,7 miljoner kr (2021)
Generaldirektör: Maria Mindhammar som tidigare jobbat på Skolverket, Kronofogdemyndigheten och Skatteverket.
Uppdrag, från regeringens hemsida: Myndighetens huvudsakliga uppgifter framgår av förordningen (2007:1030) med instruktion för Arbetsförmedlingen. Där beskrivs bland annat att Arbetsförmedlingen ansvarar för den offentliga arbetsförmedlingen och dess arbetsmarknadspolitiska verksamhet.
Vad gör Arbetsförmedlingen för alla miljarderna?
Aktivitetsstöd 19,5 miljarder
Aktivitetsstöd utbetalas till personer som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program som de blivit anvisade till av Arbetsförmedlingen.Arbetslöshetsersättning 21,2 miljarder
Arbetsmarknadspolitiska program 11,4 miljarder
Arbetsmarknadspolitiska insatser och program är till för att stärka individens förutsättningar att få och behålla ett arbete och att stimulera och göra möjligt för arbetsgivare att anställa arbetssökande som Arbetsförmedlingen bedömer har svårt att få ett arbete.Lönebidrag och Samhall 12 miljarder
Lönebidrag är ett ekonomiskt bidrag till arbetsgivarens lönekostnader när arbetsgivare anställer någon med funktionsnedsättning eller ohälsa.Nystartsjobb m.m. 3,4 miljarder
Nystartsjobb är en ekonomisk ersättning till dig som arbetsgivare och betalas ut när du anställer en person som varit borta från arbetslivet en längre tid, eller är nyanländ i Sverige.Etableringsersättning till nyanlända 1,4 miljarder
Etableringsersättning erbjuds till nyanlända som aktivt deltar i en etableringsplan hos ArbetsförmedlingenMyndighetens administrativa kostnad 8,3 miljarder
Man skulle litet raljant kunna säga att över hälften av Arbetsförmedlingens medel går till att sopa lågutbildade migranters arbetslöshet under mattan.
Arbetsförmedlingen administrerar främst olika arbetsmarknadspolitiska program med tveksamt värde för den enskilde individen. Det är inte statens uppgift att göra friska människor anställningsbara – det ansvaret ska ligga på individen själv. I Sverige har vi gratis utbildning vilket ger individen de verktyg den behöver för att göra sig anställningsbar. Att förmedla jobb, det gör privata aktörer effektivare.
När det gäller ansvaret för att hjälpa sjukskrivna att återgå i arbete bör det läggas över på kommunerna och Samhall bör ges en förstärkt roll att hjälpa den som har det särskilt svårt att få ett ordinarie jobb.
Arbetsförmedlingen är en extremt kostsam myndighet som passerat bäst-före-datum. Lägg ner myndigheten.
Barnombudsmannen

Ramanslag: 26,9 miljoner kr (2022)
Transfereringar från staten: –
Antal anställda: 28 (genomsnitt för 2022)
Personalkostnader: 22,6 miljoner kr
Generaldirektör: Elisabeth Dahlin, som tidigare bl a har arbetat med bistånd och varit generalsekreterare för Rädda Barnen.
Uppdrag: Från regeringens hemsida: “Barnombudsmannen företräder barns och ungas rättigheter och intressen utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen”.
Barnombudsmannen är en utpräglad opinions- och påtryckningsmyndighet. Några andra uppdrag som nämns i årsredovisningen från 2021:
“Barnombudsmannen ska inhämta erfarenheter från barn och unga om frågor som rör könsidentitet och om intersexvariationer.”
“Barnombudsmannen ska erbjuda stöd till vissa statliga myndigheter i deras uppdrag att arbeta med den praktiska tillämpningen av barnets rättigheter i sina verksamheter…”
“Barnombudsmannen ska analysera och redogöra för konsekvenser för barn och unga i Sverige med anledning av covid-19-pandemin, utifrån barns rättigheter i enlighet med barnkonventionen.”
“Pornografins inverkan på barn och unga”
“Hbtq strategisk myndighet”
“…utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ta fram och sammanställa kunskap om barns och ungas utsatthet för rasism.”
“Barnombudsmannen ska undersöka vilka utvecklingsbehov och insatser som behövs för att göra skolan till en mer trygg och inkluderande plats för unga transpersoner och icke-binära.”
Vidare ska Barnombudsmannen även “jämställdhetsintegrera” myndigheten.
Medborgerlig Samling anser att Barnombudsmannen är ett slående exempel på en ideologiproducerande, extremt vänstervriden och likaså extremt identitetspolitisk myndighet. Själva huvudsyftet med myndigheten – att opinionsbilda och att verka för Barnkonventionen – är feltänkt. Detta är någonting som givetvis ska skötas av det fria föreningslivet och enskilda medborgare. I förekommande fall prövas det även i domstol när enskilda åberopar lagstiftningen. Myndighetens verksamhet verkar dessutom till stora delar snarare vara skadlig för barn och unga än vara till deras gagn.
Att göra barnkonventionen till svensk lag var för övrigt en märklig idé från första början. Det rör sig om en konvention fylld av vaga mål, utan konkret innehåll. Det varnades från både Lagrådet och andra sakkunniga remissinstanser utan effekt. Nyligen såg vi resultatet av hur barnkonventionen tillämpas av myndigheter. Den för mordet på Delta gym dömde Frunze Saghatelyan kunde rymma från kriminalvården vid ett tandläkarbesök eftersom de som dömts till sluten ungdomsvård, även gängmedlemmar dömda för grova brott, har rätt att fritt kommunicera med omvärlden med elektronisk kommunikation, just med hänvisning till barnkonventionen.
Barnombudsmannen kan med ett enkelt penndrag läggas ned och generaldirektören kan återgå till ett – om MED får bestämma – fritt och självfinansierat civilsamhälle, varifrån hon en gång kom. Där hör myndighetens uppdrag hemma!
Diskrimineringsombudsmannen

Ramanslag: 124,7 miljoner kr (2021)
Transfereringar från staten: 06 miljoner kr (2021)
Antal anställda: 106 (2021)
Personalkostnader: 89,5 miljoner kr (2021)
Generaldirektör: Lars Arrhenius, tidigare Barn- och elevombud (BEO) inom Skolinspektionen.
Uppdrag, från regeringens hemsida: “Diskrimineringsombudsmannen (DO) arbetar mot diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder. DO utreder anmälningar om diskriminering och trakasserier samt granskar hur arbetsgivare, högskolor och skolor arbetar för att förebygga diskriminering.”
DO gör tillsynsutredningar och driver processer i domstol.
Några av de tillsynsutredningar och mål DO drivit de senaste åren är följande:
DO beslöt att Umeå kommun. som infört kravet att lärare skulle ha det språk som modersmålsundervisningen bedrevs i som sitt modersmål, utsatt en lärare för etnisk diskriminering.
Karolinska institutet stämdes för att deras hygienkrav krävde kortärmad bussarong vilket ansågs diskriminera muslimska kvinnor.
DO beslöt att en arbetsgivaren som infört kravet på EU-medborgarskap för att undvika extra administration och därmed riskera att göra fel, utsatt arbetssökande för etnisk diskriminering.
Svealandstrafiken stämdes för att förare vid fyra tillfällen missbedömt vikten på en mans elrullstol och därför nekat honom att resa med kollektivtrafiken av säkerhetsskäl och anförde att Svealandstrafiken borde ha listor över rullstolsmodeller jämte vikter i deras bussar.
Försäkringskassan stämdes för att en synskadad kvinna inte kunde ansöka om föräldrapenning digitalt och att en anställd på Försäkringskassan felaktigt meddelat henne att det inte fanns möjlighet att göra det via punktskrift utan hänvisat till ett servicekontor.
Södertörns högskola stämdes för att de nekade en döv arbetssökande anställning som lektor för att kostnaderna för tolktjänster, beräknat till 740 000 kronor om året, skulle bli för höga.
En skola där två lärare sagt till en kvinnlig elev att hon inte behövde klä sig utmanande eller sminka sig för att må bra krävdes på 50 000 i diskrimineringsavgift.
DO kräver i ett pågående ärende ersättning för att en 14-årig flicka med ADHD som behövde ett läkarintyg för körkortstillstånd för moped, av läkare ordinerats ett övervakat urinprov för att kontrollera förekomsten av narkotika.
DO driver även opinionsbildning. Under 2021 tog DO fram en plan för en kontinuerlig dialog med civilsamhället och de vill uppfattas som en synlig, aktiv och pådrivande aktör i samhällsdebatten.
I en tid när det är modernt att utmåla sig som ett offer har det gått inflation i hur ofta folk upplever sig kränkta. Men man bör begrunda de fall som tas upp av DO och fråga sig – är det verkligen det här våra skattemedel ska gå till?
En person som nekats att åka buss med sin elrullstol borde kunna inse att ett papper som visar rullstolens vikt kan vara bra att ha med sig i framtiden. Lärare, som i all välmening inför framtiden förklarar hur en flickas klädstil kan uppfattas borde inte krävas på diskrimineringsersättning och det borde vara helt rimligt att få kräva att modersmålslärare har det aktuella språket som modersmål utan att disciplineras av DO.
Dessutom ägnas avsevärda resurser åt politisk opinionsbildning för skattebetalarnas pengar. Det är inte statens uppgift att uppfostra medborgarna.
Diskriminerande beteenden som är straffbelagda i brottsbalken hanteras självklart som vilket brott som helst av polisen. Diskrimineringslagen bör skrivas om så att övriga fall i framtiden hanteras som civilmål; där civilsamhället – med organisationer som Centrum för rättvisa – kan fylla en funktion genom att hjälpa enskilda med rättshjälp.
Diskriminering kan bekämpas utan en särskild myndighet.
Etikprövningsmyndigheten

Ramanslag: 48,1 miljoner kr (2022)
Transfereringar från staten: 0 miljoner kr (2022)
Antal anställda: 27 (2022)
Personalkostnader: 38,9 miljoner kr (2022)
Generaldirektör:
Johan Modin, jurist. Tidigare yrkeserfarenheter: Administrativt ansvarig ordförande för Regionala etikprövningsnämnden i Uppsala, rättssakkunnig vid Justitiedepartementet, föredragande hos JO och förordnad som expert i ett flertal statliga utredningar.
Uppdrag, från regeringens hemsida: Etikprövningsmyndigheten prövar ansökningar om etikprövning av forskning som avser människor. Myndigheten gör även etisk granskning av kliniska prövningar av humanläkemedel och medicintekniska produkter. Myndighetens kontor finns i Göteborg, Linköping, Lund, Umeå, Uppsala och Stockholm.
All forskning och alla kliniska prövningar som planeras i Sverige och som innebär ett fysiskt ingrepp, på en levande eller avliden person; sker med en metod som syftar till att påverka en människa fysiskt eller psykiskt eller som innebär en uppenbar risk att skada forskningspersonen fysiskt eller psykiskt; utförs på biologiskt material från levande eller avliden människa och kan härledas till den människan; eller innefattar behandling av känsliga personuppgifter eller av personuppgifter om brottsliga gärningar måste granskas ur ett forskningsetiskt perspektiv av Etikprövningsmyndigheten innan de får påbörjas.
Myndigheten startade sin verksamhet 2019 och är organiserad i 21 avdelningar, varav 15 inriktas mot medicinsk forskning. Den etiska prövningen utförs och beslutas av sexton ledamöter på avdelningsnivå, där ordförande, som skall ha varit domare i svensk domstol, utses av regeringen och resterande ledamöter utses av myndigheten; tio med vetenskaplig kompetens och fem för att företräda allmänhetens intressen.
Ärenden som beslutats av Etikprövningsmyndigheten kan överklagas till Överklagandenämnden för etikprövning som tillika har tillsynsuppdraget över myndigheten. Om nämnden finner att det finns skälig misstanke om brott mot etikprövningslagen är nämnden skyldig att göra en åtalsanmälan. Efter en sådan anmälan är det åklagaren som ska bedöma frågor som om det misstänkta brottet är ringa eller grovt, vem eller vilka som är ansvariga samt om gärningen begåtts med uppsåt eller av oaktsamhet.
Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF), inrättades 2020 och har som uppgift, efter anmälan till nämnden, att pröva om oredlighet i forskning ägt rum; där definitionen av oredlighet i forskning är “fabricering, förfalskning eller plagiering som begås med uppsåt eller av grov oaktsamhet vid planering, genomförande eller rapportering av forskning”. Beslut av NPOF kan överklagas till Förvaltningsrätten.
En ytterligare aktör inom det forskningsetiska området är Vetenskapsrådet (VR). Deras Expertgrupp för etik har som uppgift att bidra med kunskap och rådgivning om etiska frågeställningar inom Vetenskapsrådets uppdragsområden. Ordförande bör vara professor i etik; denne och övriga ledamöter utses av Vetenskapsrådet.
Vetenskapsrådet utgångspunkt är att etik inom forskning handlar om överväganden för att hitta en rimlig balans mellan olika legitima intressen, såsom kunskapsintresset, värnande om integritet och skydd mot skada och risk. De etiska principer som nu ligger till grund för vad som betraktas som god forskningssed torde i dagsläget vara vägledande för hela akademin.
Den så kallade Macchiarini-skandalen på Karolinska Institutet, där Paolo Macchiarini experimenterade på tre allvarligt sjuka patienter genom att operera in syntetiska luftstrupar preparerade med patientens stamceller och de alla dog, kan antas ha varit starkt bidragande till att nya lagar stiftades och Etikprövningsmyndigheten inrättades.
Etikprövningsmyndighetens uppdrag väcker frågor om det finns en absolut och bestående etik oberoende av tid, person, situation och övrig kontext; om domstolar kan betrakta vad som är rätt eller fel ur etiskt perspektiv; om det är önskvärt att regering och riksdag, via myndighetens etikprövning och praxisbildande, blir styrande för all forskning; och om det är lämpligt att luckra upp gränserna mellan etik, politik och juridik.
Med tanke på den konkurrens som finns inom akademin, om t ex finansiering, anslag och representation riskerar myndigheten att få trovärdighetsproblem, inte endast i sin etikprövning, utan även rörande sina lojaliteter och nätverk inom akademi och samhälle.
Den upprördhet som – med rätta – följde Macchiarini-skandalen borde inte ha lett till krav på snabb lagstiftning, utan till hård och skoningslös kritik inom och utom akademin mot de ansvariga som närmast starstruck av Macchiarini kastat all vett och sans överbord.
En separat myndighet med uppdrag att granska etiken i forskning kommer inte bara att granska etik i forskning utan arbeta med att expandera sitt område, utarbeta en massa byråkrati, etablera sig själva som experter på just detta, och så vidare.
Men myndigheten är ändå en reaktion på skandaler, designad för att visa handlingskraft och ge somliga ryggen fri, snarare än att lösa något problem, samt att priset kommer att bli en massa kostnader och byråkrati. Det kommer att sinka forskningen och göra forskare benägna att forska på sådant som inte nedkallar oerhörda mängder smärta och pappersexercis.
Etikprövningsmyndigheten bör läggas ner. Nämnden för prövning av oredlighet inom forskningen kan även uttryckligen ges i uppdrag att utföra etikprövningar. Vetenskapsrådets uppdrag som rådgivande och vägledande kan stärkas, liksom universitetens och högskolornas uppdrag att utifrån ett etiskt perspektiv ”värna människan i forskningen”.
Folkbildningsrådet

Ramanslag: 4 389,8 miljoner kr (2021)
Uppdrag: Från regeringens regleringsbrev: Folkbildningsrådet beslutar om bidrag till folkhögskolor, studieförbund och studerandeorganisationer inom folkhögskolan enligt
förordningen (2015:218) om statsbidrag till folkbildningen.
De ungefär 155 folkhögskolorna erbjuder kurser i allt möjligt; kurser i svenska och andra ämnen för att få grundskole- eller gymnasiebehörighet, naturvetenskapligt basår, men även intressebaserade kurser som inte överhuvudtaget syftar till att göra en person anställningsbar. Några exempel på det senare:
Allmän kurs – Att förstå världen genom fotboll
Bridge – Grundkurs B
Folktro och levande örtkunskap
English for the Golden Years
Höstfåglar
Innebandy i Tyskland – nybörjare
Leva med skogen
Poddkurs
Spanska 40+ Visingsö
Argentinsk tango
Studieförbunden i sin tur erbjuder även de kurser som spänner över ett enormt område. Skandalomsusade ABF har bland annat kurser i:
– Datorverkstaden – Följ nyheter och experter på Twitter
– Jaktskolan
– Matlagning med ditt barn/barnbarn
– Medlem i facket
– Mötesteknik
– Språkkurser i över 25 olika språk
– Valberedningskurs
En stor del av de 4 miljarder kronor i skattepengar som går till folkbildning finansierar alltså vuxna människors intressen. Dessutom har riksrevisionens granskning visat att för de närmare 2 miljarder kronor som går till studieförbunden så brister kontroll och uppföljning i alla led och att det finns tydliga indikationer på att statsbidraget går till annat än folkbildning.
Visst är folkbildning bra och visst har intentionerna varit goda men när en verksamhet läcker pengar genom bedrägerier och allmänt fusk – till en sådan grad som Folkbildningsrådet gjort – måste man ompröva verksamheten. Den kontrollapparat som skulle behövas för att styra upp verksamheten skulle kosta mer än den smakade.
Medborgerlig Samling föreslår att alla statliga bidrag till studieförbund dras in samtidigt som grundavdraget i inkomstbeskattningen höjs så att resultatet blir neutralt för statskassan. Reformen genomförs stegvis under fyra år för att studieförbunden ska ha tid att anpassa sig.
Samtidigt genomförs en översyn över vilka av folkhögskolornas verksamheter som fortsättningsvis ska vara berättigade till statsbidrag. De generella organisations- och verksamhetsbidragen avskaffas och någon av de statliga utbildningsmyndigheterna ges i uppdrag att förmedla medel för de kurser som anses ha ett värde ur ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv. Statsbidrag ska även kunna lämnas genom Försäkringskassan för kurser inom rehabiliteringsområdet.
Institutet för mänskliga rättigheter

Ramanslag: 0 miljoner kr (2021), 50 miljoner kr (2022) då myndigheten inrättades
Transfereringar från staten: 0 miljoner kr (2021 & 2022)
Antal anställda: 0 (2021), under uppbyggnad 2022
Personalkostnader: 0 miljoner (2021), oklart (2022)
Generaldirektör: Fredrik Malmberg, tidigare förbundsordförande i Liberala Ungdomsförbundet och stabschef åt tidigare folkpartiledaren Lars Leijonborg.
Uppdrag, från regeringens hemsida: “Institutet för mänskliga rättigheter ska främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige, med utgångspunkt i svensk grundlag, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och andra för Sverige folkrättsligt bindande förpliktelser inom området mänskliga rättigheter.”
Man hör ju hur absurt det låter redan i första meningen ovan, med en ny myndighet inrättad 2022 för att: “främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige”. Som om avsaknaden av mänskliga rättigheter skulle vara ett problem i det land som var först i världen med en justitieombudsman för att skydda den enskildes rätt mot det allmänna, en institution inrättad redan 1809 och som givit upphov till ordet ombudsman på flera språk. Att det skulle behövas ännu en myndighet för att säkerställa dessa grundläggande rättigheter är enkom socialdemokratisk logik.
Sverige må ha fått ta emot en rad rekommendationer från FN att inrätta en MR-institution, men man kan ta rätt lätt på rekommendationer och kritik från en organisation som samtidigt tycker det är rimligt att utse Saudiarabien, respektive en officiell representant från landet, till poster i kvinnokommissionen; styrelsen för enheten för kvinnors rättigheter och egenmakt och kommittén för avskaffandet av diskrimination mot kvinnor.
Ett starkt skydd för individens grundläggande fri- och rättigheter är en fundamental del av varje demokrati. För detta ändamål har vi såväl vår egen grundlag som Europakonventionen och därtill olika rättsliga instanser att vända sig till om man anser att det brustit i efterlevnaden.
Det är svårt att se vilket mervärde denna nya myndighet tillför som inte redan uppfylls av andra instanser. Här försöker man istället dölja ännu en ideologiproducerande myndighet bakom en titel med positiva konnotationer.
Samhället fungerade alldeles utmärkt före 2022 och det skulle fungera alldeles utmärkt efter 2022 utan denna myndighet. Vill man säkerställa att medborgarnas rättigheter skyddas framgent är införandet av en konstitutionsdomstol och återinfört tjänstemannaansvar en bättre väg framåt.
Jämställdhetsmyndigheten

Ramanslag: 74,3 miljoner kr (2021)
Transfereringar från staten: 33,7 miljoner kr (2021)
Antal anställda: 97 (genomsnitt för 2021)
Personalkostnader: 86 miljoner kr
Generaldirektör: Lena Ag, tidigare politisk sakkunnig hos dåvarande biståndsminister Pierre Schori. Har varit kampanjansvarig för Greenpeace och var med och bildade stiftelsen Kvinna till Kvinna.
Uppdrag: Från regeringens hemsida: ”Jämställdhetsmyndigheten är förvaltningsmyndighet för frågor som rör jämställdhetspolitiken. Myndigheten ska arbeta med uppföljning, analys, samordning, kunskap och stöd i syfte att nå de jämställdhetspolitiska målen och ska bidra till en strategisk, sammanhållen och hållbar styrning och ett effektivt genomförande av jämställdhetspolitiken”.
För de pengar myndigheten har till förfogande har de bland annat under 2022 delat ut bidrag till ett antal olika föreningar, projekt och organisationer varav ett axplock är följande:
Lesbisk Makt – En förening som enligt egen utsago vill skapa en stark lesbisk folkrörelse och “sätta lesbiska tankar och känslor i rörelse hos alla” för att världen ska bli mer lesbisk. 421 051 kr i organisationsbidrag.
Mensen – forum för menstruation. En organisation som utifrån en intersektionell utgångspunkt jobbar med att få ett mer mensmedvetet samhälle. 262 499 kr i organisationsbidrag.
Sätt bollen i rullning 2.0 – Ett projekt som eftersträvar ett mer jämställt styrelsearbete inom idrotten och “vill skapa en nulägesbild genom en omfattande kartläggning av könsfördelningen bland förtroendevalda i tre utvalda distrikt (alla föreningar, från bredd till elit ingår i kartläggningen) med efterföljande kvalitativ maktanalys.” 1 732 428 kr i projektbidrag.
Gröna Kvinnor – en förening som beskriver sig med följande ord: “Gröna Kvinnor ser till helheten, vi kopplar mäns våld mot kvinnor och våld mot naturen, moder jord, som resultat av patriarkal struktur grundad på över och underordning” och bland annat anser att de “tydliggör patriarkal uppbyggnad av energisystem”. Organisationsbidrag utgick med 415 567 kr.
Interfem – en förening som beskriver sig som en antirasistisk och feministisk tankesmedja där de beskriver att “Utgångspunkten för allt arbete inom Interfem, såväl externt som internt, är en intersektionell förståelse av makt”. Föreningen fick organisationsbidrag på 447 402 kr för 2022.
När man läser i förarbetena inför inrättandet av Jämställdhetsmyndigheten, bland annat SOU 2015:86, så inser man snart att beslutet att inrättandet av myndigheten föranleddes av att män och kvinnor inte beter sig likadant. Man noterade att det satt fler män på höga poster i samhället, att en betydligt lägre andel kvinnor jobbar heltid jämfört med män och att arbetsmarknaden fortfarande i hög grad är könsuppdelad. Likaså noterades att pojkar och flickor gjorde olika val till gymnasieskolan och högskolan..
Detta sågs som problem som behövde rättas till.
Låt oss först vara ense om att det hade varit problematiskt om det varit så att män och kvinnor inte haft samma möjligheter att göra vissa vägval i livet. Men i Sverige idag ges kvinnor och män, pojkar och flickor samma möjligheter, men utfallet blir alltså ändå olika. Det är dock inte märkligt då kvinnor och män generellt tenderar att göra olika val på gruppnivå. Det här är väl belagt i forskning, men när man stirrar sig blind på det irrelevanta utfallet istället för de mer relevanta möjligheterna då kommer man landa i att här föreligger en orättvisa som behöver rättas till. Men den ingången är alltså fel från början.
Vi skall dock vara rättvisa och nämna att det finns en del arbete som i dagsläget ligger hos Jämställdhetsmyndigheten som är viktigt. Bland annat har vi arbetet med att förebygga och bekämpa könsstympning av flickor och kvinnor, sprida kunskap om hederskultur och även motverka arbetskraftsexploatering. För dessa områden finns det dock andra, mer lämpade aktörer som kan fortsätta att driva arbetet, som de gjorde innan Jämställdhetsmyndigheten inrättades 2017.
Det går inte att komma till en annan slutsats än att den då uttalade feministiska regeringen ville ha denna myndighet till att kröna sin feministiska hjässa med. Som en accessoar.
I en demokrati ska dock inte människor uppfostras till att “tycka rätt” eller “agera rätt” genom statligt finansierad opinionsbildning. Det finns ingen berättigad plats för skattefinansierad identitetspolitik i Sverige och inte heller för en ideologiskt baserad myndighet.
Vi föreslår att Jämställdhetsmyndigheten läggs ner i sin helhet och att den verksamhet som kan anses vara av godo förs över till andra myndigheter och organisationer.
Kulturrådet

Ramanslag: 185,6 miljoner kr (2021)
Transfereringar från staten: 5095,8 miljoner kr (2021)
Antal anställda: 118 (2021)
Personalkostnader: 102,7 miljoner kr (2021)
Generaldirektör: Kajsa Ravin, tidigare kulturdirektör i Region Uppsala.
Uppdrag, från regeringens hemsida: Statens kulturråd (Kulturrådet) är en central förvaltningsmyndighet inom kulturområdet. Kulturrådet ansvarar för frågor som rör teater, dans, musik, litteratur, kulturtidskrifter, folkbibliotek, konst, museer, utställningsverksamhet, kulturforskning med mera. Kulturrådet fördelar statligt stöd inom kulturområdet, ger regeringen underlag för kulturpolitiska beslut och informerar om kultur och kulturpolitik.
Kulturrådet fördelar drygt 5 miljarder kronor i stöd till kultursektorn; t.ex dans, musik, teater, bibliotek och litteratur. Pengarna går till både offentliga verksamheter (statliga, regionala och kommunala) och företag och organisationer.
Statligt finansierad kultur kan aldrig bli fri och oberoende, hur mycket man än talar sig varm för konceptet “en armlängds avstånd”. Man biter inte den hand som föder en är en välkänd doktrin.
Folkbibliotek ska finnas kvar, men finansieringen behöver inte ta en omväg via Kulturrådet. Det finns vissa stöd till svensk litteratur som är rimliga, men större delen av kulturstöden ska på sikt avvecklas – samtidigt som skatten sänks så att folk både väljer och betalar för den kultur de vill konsumera själva. Avvecklingen ska ske på ett ordnat sätt över tid med målet att vara en friare kultursektor, inte mindre kultur.
Myndigheten för delaktighet

Ramanslag: 63,2 miljoner kr (2021) inklusive anslag till nämnden för hemslöjdsfrågor.
Transfereringar från staten: 26,8 miljoner kr (2021)
Antal anställda: 43 (2021)
Personalkostnader: 37,3 miljoner kr (2021)
Generaldirektör: Malin Ekman Aldén, som tidigare var kansliråd på Socialdepartementet
Uppdrag, från regeringens hemsida: Myndigheten för delaktighet arbetar för att alla ska ha samma möjligheter att vara delaktiga i samhället och kunna ta del av mänskliga rättigheter.
Myndigheten för delaktighet bildades 2014 genom en sammanslagning av Myndigheten för handikappolitisk samordning och Hjälpmedelsinstitutet.
Myndigheten ska bland annat följa upp och analysera hur staten och kommunerna genomför regeringens funktionshinderspolitik. Den upphandlar även en stödfunktion för assistanshundar för att säkerställa att det finns en aktör som utbildar och godkänner assistanshundar över hela landet. De ger även bidrag för ledarhundar till Synskadades riksförbund.
Statskontoret gjorde en översyn av myndigheten 2016 och föreslog att regeringen prövar “om vissa uppgifter som Myndigheten för delaktighet har kan överföras till Socialstyrelsen. Det gäller de uppgifter som myndigheten har inom välfärdsteknologi, upphandling av ledarhundar och en stödfunktion om assistanshundar”.
De konstaterade även att “myndighetens uppdrag överlappar med andra myndigheter” och “ansvaret för att genomföra funktionshinderspolitiken vilar dock på andra myndigheter och på kommuner och landsting med flera”. Vi kan inte se att det behövs en särskild myndighet inom området. Koordinering kan vid behov skötas av Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).
Myndigheten för kulturanalys

Ramanslag: 16,7 miljoner kr (2021)
Transfereringar från staten: 0 kronor (2021)
Antal anställda: 14 (genomsnitt för 2021)
Personalkostnader: 13 miljoner kr
Myndighetschef: Mats Granér, med bakgrund i regeringskansliet, Västra Götalandsregionen och Inspektionen för socialförsäkringen.
Uppdrag: Från regeringens hemsida: “Myndigheten för kulturanalys har till uppgift att, med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen, utvärdera, analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet. I uppgiften ingår att analysera utvecklingen både inom detta område och inom andra samhällsområden som har betydelse för kulturlivet”.
I instruktionsförordningen anges bl a följande:
“Myndigheten ska inom sitt ansvarsområde bistå regeringen med underlag och rekommendationer som kan ligga till grund för utveckling och omprövning av politiken”
“bedöma effekterna av den statliga verksamhetsstyrningen och bidragen inom kulturpolitiken”
“följa forskningen inom kulturområdet, såväl nationellt som internationellt”
“bedöma utvecklingen när det gäller mångfald, tillgänglighet och jämställdhet inom kulturområdet”
Medborgerlig Samling konstaterar att Myndigheten för Kulturanalys (nedan kallad Kulturanalys) är en myndighet som tycks ha tillkommit för att se till ett visst särintresse. Varför ska just kultursektorn ha en särskild myndighet för att “analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet”? För insamling och redovisning av statistik finns Statistiska centralbyrån (SCB). För forskning finns universitet, högskolor och fristående forskningsinstitut. För utredning och analys inför politiska beslut finns det utredningsresurser på regeringskansliet, hos riksdagens utredningstjänst och via det offentliga utredningsväsendet (Statens offentliga utredningar, SOU, och Departementsserien, Ds). För att se till kulturområdets olika verksamheters intressen finns det föreningar och förbund.
Frågan inställer sig därför: Varför finns Kulturanalys?
Om man tar alla uppdragsbeskrivningarna på allvar skulle myndigheten mycket väl kunna kosta 17 miljarder snarare än 17 miljoner kr. Ämnesområdet är enormt och avgränsningen av Kulturanalys uppgifter är inte precis solklar. Men det finns, såsom nämndes ovan, ett antal andra aktörer som arbetar med de aktuella frågorna.
Kulturen mår bättre utan politisk inblandning. Att kulturen inte är fri och att den konstnärliga friheten påverkas på ett negativt sätt kom faktiskt Kulturanalys själv fram till i rapporten “Så fri är konsten” från 2021. Myndigheter måste dessutom inte föra statistik på allt.
Liksom andra myndigheter vilkas namn avslutas med ändelsen “-analys” hör en hel del av det som Kulturanalys sysslar med helt enkelt hemma inom fri forskning, oavsett om den är offentligt eller privat driven och finansierad, och hos SCB och inom regeringskansliet.
Låt oss ge Kulturanalys en välförtjänt vila!
Myndigheten för press, radio och tv

Ramanslag: 43,3 miljoner (2021)
Transfereringar från staten: 994,5 miljoner (2021)
Antal anställda: ca 40 (2021)
Personalkostnader: 30,5 miljoner (2021)
Generaldirektör: Charlotte Ingvar-Nilsson, tidigare rättschef på Post- och telestyrelsen.
Uppdrag: Från regeringens hemsida: “Myndigheten för press, radio och tv beslutar om tillstånd, avgifter och registrering, utövar tillsyn över tv-sändningar, beställ-tv, sökbar text-tv och ljudradiosändningar samt beslutar i frågor om utgivningsbevis. Inom myndigheten finns också presstödsnämnden. Presstödsnämnden ska bland annat pröva ansökningar om statligt stöd till dagstidningar. Presstödet består av driftsstöd och distributionsstöd.”
Myndigheten fördelar nästan en miljard i stöd till olika tidningar och tidskrifter. Stödet är delvis en kompensation för den illojala konkurrens public service utgör med sina 9 miljarder i årlig obligatorisk avgiftsfinansiering via skattsedeln.
Att skattebetalare tvingas finansiera medier de inte frivilligt vill betala för är djupt problematiskt och snedvrider konkurrensen på marknaden. Upplägget där politiken via en myndighet avgör vilka medier som ska få bidrag är ovärdigt ett land som säger sig värna om pressfrihet och mediers oberoende. Medier som är beroende av offentliga bidrag som villkoras från politiskt håll är per definition inte fria.
För att inte snedvrida konkurrensen mot SVT/SR/UR bör avvecklingen av mediestödet samordnas med kraftig bantning av public service innan det slutligen i sista steget läggs ner.
Utfärdandet av tillstånd att sända radio och teve, samt utgivarbevis flyttas över till Post- och telestyrelsen. Granskningsnämnden kan i sin tur läggas ned när public service lagts ned.
Dra loss statens tentakler från medierna och släpp dem fria!
Myndigheten för stöd till trossamfund

Ramanslag: 14 miljoner kr (2021)
Transfereringar från staten: 112,3 miljoner kr (2021)
Antal anställda: kr 12 (2021)
Personalkostnader: 10,3 miljoner kr (2021)
Generaldirektör: Isak Reichel, tidigare revisionsdirektör Riksrevisionen och kommittésekreterare Litteraturutredningen. Generalsekreterare för Judiska församlingen i Stockholm och för Judiska Centralrådet mellan december 2015 och januari 2021.
Uppdrag: Från regeringens hemsida: “Myndigheten för stöd till trossamfund ger stöd till trossamfund verksamma i Sverige. En central uppgift är att fördela statens ekonomiska bidrag till de statsbidragsberättigade trossamfunden.”
Under 2021 delade myndigheten ut 112 miljoner i bidrag till olika religiösa församlingar och föreningar som organisationsbidrag, verksamhetsbidrag inklusive andlig vård i sjukvården och projektbidrag; varav 8,5 miljoner i skadestånd till Jehovas vittnen för att den rättsliga process där Jehovas vittnen överklagade att deras ansökan om statsbidrag avslagits, dragit ut på tiden.
I Sverige har vi religions- och trosfrihet. Alla har rätt att tro på vad man vill samt även utöva sin religion. Friheten inkluderar även rätten att inte ha en religiös övertygelse.
Trots att vi är fria att tillhöra det samfund eller den tradition som vi önskar, eller att inte ha någon religiös övertygelse, är vi inte fria från att finansiera andras religiösa övertygelser. 126 miljoner av våra gemensamma skattemedel slösades 2021 bort på det.
Religion är en privatsak och ska finansieras av den enskilde. Myndigheten för stöd till trossamfund bör avvecklas och alla bidrag till religiösa församlingar slopas.
Även rätten att slippa finansiera religion bör inkluderas i religionsfriheten.
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF

Ramanslag: 82,5 miljoner kr (2021)
Transfereringar från staten: 513,8 miljoner kr (2021)
Antal anställda: 105 (2021)
Personalkostnader: 72,1 miljoner kr (2021)
Generaldirektör: Lena Nyberg, tidigare socialdemokratiskt borgarråd i Stockholms stad.
Uppdrag: Från regeringens hemsida: Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor är en statlig myndighet som tar fram kunskap om ungas levnadsvillkor och om det civila samhällets förutsättningar. De ger bidrag till föreningsliv, kommuner och internationellt samarbete.
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) fördelar en halv miljard årligen till föreningar.
Vilka får då bidrag av MUCF? Det är en palett av politiska-, religiösa-, etniska- och andra intresseorganisationer. Alla riksdagspartiers ungdomsförbund får bidrag, men även följande betydligt mer kontroversiella föreningar:
-Förenade Islamiska Föreningar (i Sverige), som doktor Sameh Egyptson beskrivit som närstående Muslimska brödraskapet, fick 3 miljoner vardera år 2020, 2021 och 2022.
– Skandalomsusade ABF Botkyrka Salem – känt för sin koppling till det kriminella Vårbynätverket – fick 140 000 år 2019 och 135 000 år 2020.
– Eritreanska Riksförbundet som står den eritreanska regimen nära, har fått mellan 300 000 och 400 000 kronor årligen i många år
– Islamiska Shiasamfunden i Sverige som står den iranska regimen nära, fick 3 950 000 kronor år 2021 och 2 175 000 år 2022.
Vi betalar alltså bidrag till organisationer som inte vill oss väl; till organisationer som är motståndare till vårt sekulära samhälle; till organisationer som driver på segregation snarare än integration och till organisationer med koppling till kriminalitet.
Förutom de anledningar som nämnts ovan, så ligger det i ett civilsamhälles natur att det inte ska vara beroende av staten och offentliga medel. Det är då per definition inte längre ett civilsamhälle.
Skattepengar ska heller inte gå till föreningar och organisationer som skapar segregation eller undergräver förtroendet för samhället. Den kontrollapparat som skulle behöva införas för att förhindra detta gör det kontraproduktivt att ens överväga det alternativet.
Vi föreslår därför ett totalt avskaffande av dessa bidrag och som kompensation höjt grundavdrag på skatten så att alla medborgare kan sponsra de organisationer de själva vill. Myndigheten kan därmed läggas ned och uppdraget att förmedla EU-medel för demokratiprojekt mot unga förs över till därtill lämplig myndighet.
Det är dags att stärka civilsamhället genom att göra det civilt igen och myndiga människor myndiga igen. Vuxna människor klarar av att själva besluta vilka föreningar och organisationer deras pengar ska finansiera.
Nordiska Afrikainstitutet

Ramanslag: 28,9 miljoner kr (2021)
Transfereringar från staten: 0,07 miljoner kr (2021)
Antal anställda: 33 (2021)
Personalkostnader: 28,2 miljoner kr (2021)
Generaldirektör: Therese Sjömander Magnusson som disputerat med en avhandling om internationella vattenfrågor. Hon har tidigare arbetat på Stockholm International Water Institute.
Uppdrag, från regeringens hemsida: “Nordiska Afrikainstitutets uppgift är att främja och bedriva vetenskaplig forskning om Afrika samt främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska forskare.”
När institutet grundades 1962 var det samfinansierat av alla nordiska länder, men sedan 2013, respektive 2015, har Danmark och Norge dragit tillbaka sin del av finansieringen. Sverige står idag för mer än 4/5 av den totala budgeten.
Att bedriva forskning om Afrika är inte någon kärnfunktion i ett samhälle och heller inte något som kräver en egen myndighet. Det finns ingen annan bebodd världsdel som har en egen myndighet för forskning, så frågan är varför det anses finnas ett behov för Afrika?
Nordiska Afrikainstitutet är samlokaliserat med Uppsala universitet och om intresse finns för forskning om Afrika, då kan forskningen bedrivas direkt i universitetets regi.
Lägg ner myndigheten
Svenska ESF-rådet

Ramanslag: 145 miljoner kr (2021)
Transfereringar från staten: 1 288,8 miljoner kr (2021)
Antal anställda: 133 (2021)
Personalkostnader: 101,2 miljoner kr (2021)
Generaldirektör: Håkan Forsberg, tidigare ställföreträdande myndighetschef.
Uppdrag, från regeringens hemsida: Svenska ESF-rådet har i uppdrag att förvalta Europeiska socialfondens program i Sverige. Europeiska socialfonden är EU:s viktigaste redskap för att främja sysselsättning och fler och bättre arbeten. Svenska ESF-rådet ansvarar även för Europeiska integrationsfondens program.
Svenska ESF-rådet har som enda funktion att fördela EU-bidrag. Under perioden 2021–2027 har Europeiska socialfonden som mål att stärka kopplingen mellan arbetsmarknad och utbildning. Inom fem programområden ska insatser bidra till social innovation, fattigdomsbekämpning och en förstärkning av geografiskt utsatta områden. Programmet ska stärka den enskildes ställning på arbetsmarknaden. Programperioden 2021-2027 omfattar i Sverige totalt 1 626 miljoner euro, varav nationell medfinansiering uppgår till knappt 57 procent.
En myndighet som har som enda uppdrag att fördela pengar som vi från början själva betalat in till EU ska läggas ner så snart EU har slutat med dagens bidragskarusell. Det här är ett ineffektivt sätt att förvalta folkets kapital.
EU ska handla om de fyra friheterna: fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital – inte socialistiska bidragsprojekt.
Svenska institutet

Ramanslag: 170 miljoner kr (2021)
Transfereringar från staten: 296 miljoner kr (2021)
Antal anställda: 140 (2021)
Personalkostnader: 108 miljoner kr (2021)
Generaldirektör: Madeleine Sjöstedt, tidigare folkpartistisk politiker och borgarråd i Stockholms stad (2006–2014).
Uppdrag: Från regeringens hemsida: “Svenska institutet ska sprida kunskap om Sverige i utlandet och svara för utbyte med andra länder inom kultur, utbildning, forskning och samhällsliv i övrigt”.
Svenska institutet har som uppdrag från regeringen att främja Sverigebilden internationellt genom att berätta om Sverige i sociala kanaler, organisera evenemang och kampanjer, ge stöd till svenskundervisning i utlandet, marknadsföra Sverige som studiedestination och driva ett kulturhus i Paris.
Svenska institutet förmedlar bidrag till den övriga statliga sektorn om 138,7 miljoner kronor, till regioner och kommuner 2,7 miljoner, till övriga organisationer i Sverige 46,8 miljoner, till organisationer inom EU och övriga världen 21,7 miljoner och till stipendiater 86,4 miljoner. Totalt 296 miljoner.
Sverigefrämjande:
- SI tar fram kommunikationsmaterial, berättar om Sverige i sociala kanaler samt organiserar evenemang och kampanjer.
- SI analyserar Sverigebilden utomlands, gör egna studier, följer internationella index samt vad som skrivs om Sverige i internationella nyhetsmedier och på digitala plattformar.
- SI ger stöd till svenskundervisning i utlandet.
- SI marknadsför Sverige som studiedestination.
- SI driver Sveriges enda kulturhus utomlands, SI Paris.
Global utveckling:
- SI bygger relationer med världens unga talanger och framtida ledare genom att utlysa/bekosta stipendier för studier i Sverige samt organisera ledarskapsprogram och alumnverksamhet.
- SI finansierar internationella kulturprojekt för att stärka yttrandefrihet, demokrati och mänskliga rättigheter.
Samarbete i Östersjöregionen:
- SI finansierar utbyten och gemensamma projekt för individer, organisationer och företag i Sverige och Östersjöregionen.
Svenska institutet utövar vad som kallas för offentlig diplomati. Det innebär en mer direkt kommunikation med människor i andra länder för att bygga relationer, skapa inflytande och påverka åsikter om Sverige. Detta sker genom bland annat sociala medier.
2017 uppdagades det att Sveriges officiella twitterkonto, @sweden, blockerat runt 12 000 användarkonton. Förklaringen som gavs var att dessa konton ofta har ”högerextrem och/eller nynazistisk inriktning och hetsar även till våld”. Bland dessa blockerade konton återfanns Israels dåvarande Sverigeambassadör, Isaac Bachmann.
På myndighetens hemsida kan man läsa: “Svenska institutet är en myndighet med uppdrag att skapa intresse och förtroende för Sverige utomlands.” Intresse skapade de definitivt där 2017. Förtroendet för Sverige lär dock snarare ha sjunkit. Det är tyvärr inte den enda fadäsen i närtid.
Det har länge varit ett för stort politiskt fokus på den så kallade Sverigebilden. Det är självklart bra att långsiktigt bygga upp Sveriges anseende utomlands, men det får inte leda till ängsligt navelskådande och vikten för exportindustrin ska inte överskattas. Näringslivet slutade redan på sextiotalet att samfinansiera Svenska Institutet, troligen för att värdet var minimalt.
Vissa av Svenska institutets uppgifter är sådana som i stort sett alla jämförbara länder har ett nationellt kulturinstitut för, som kulturutbyte med andra länder. Medborgerlig Samling föreslår att Svenska Institutets verksamhet skärs ned kraftigt och att institutet återgår till att vara en stiftelse underställd UD där våra utrikespolitiska mål styr verksamheten.
Tillväxtverket

Ramanslag: 1 167,8 miljoner kr (2021) inklusive anslag till nämnden för hemslöjdsfrågor.
Transfereringar från staten: 11 171,6 miljoner kr (2021), varav 7 837 miljoner i covidstöd
Antal anställda: 933 (2021)
Personalkostnader: 650,6 miljoner kr (2021)
Generaldirektör: Elisabeth Backteman, tidigare bland annat statssekreterare hos inrikesminister Mikael Damberg och politiskt sakkunnig hos statsminister Göran Persson.
Uppdrag, från regeringens hemsida: “Tillväxtverket arbetar för fler och växande företag samt ett hållbart och konkurrenskraftigt näringsliv i alla delar av landet. I Tillväxtverket ingår verksamhet som tidigare har funnits inom Nutek och Glesbygdsverket samt Konsumentverkets uppdrag kring kommersiell och offentlig service.”
Den största utgiftsposten 2021 var 7,8 miljarder i korttidsstöd för permitteringar under pandemin.Tillväxtverket beviljade korttidsstöd till 112 307 personer.
Sverige får tillbaka en del av den avgift vi betalar till EU genom diverse villkorade bidrag, i Tillväxtverkets fall cirka 1,5 miljarder till regional utveckling. Av dessa var 1,2 miljarder från den Europeiska Regionala Utvecklingsfonden öronmärkta som stöd till företag.
Övriga områden som fick bidrag/stöd 2021
Bidrag till 30 socioekonomiskt utsatta kommuner: 71 miljoner
Transportbidrag för tillverkningsindustrin i de fyra nordligaste länen: 414,5 miljoner
Regionala tillväxtmedel, stöd till regioner: 1 073,6 miljoner
Regionala tillväxtmedel, stöd till företag: 283,9 miljoner
Konkurrenskraftig livsmedelssektor: 15,2 miljoner
Landsbygdsstöd: 68,6 miljoner
Näringslivsutveckling: 150,5 miljoner
Exportfrämjande: 4,8 miljoner
Stöd till regional kulturverksamhet och hemslöjd: 9,9 miljoner
En av Tillväxtverkets satsningar är projektet Startup Sweden som erbjuder stöd till entreprenörer för att de ska kunna bli framgångsrika tillväxtbolag. Tyvärr villar staten bort sig och istället för fokus på meritokrati och resultat genar man in på den identitetspolitiska stigen; man glädjer sig åt hur många fler av företagen som deltagit i projektet som har grundare med utländsk bakgrund eller är kvinnor, utan att nämna hur det gått för företagen. Det verkar helt enkelt inte lika viktigt.
Svenska företag klarar sig rimligen bäst om det offentliga håller sig borta. Vettig lagstiftning, inklusive skattelagstiftning, minskad byråkrati och låg brottslighet är betydligt viktigare för entreprenörer än statliga projekt, finansierade av bland annat företagen själva. Korttidsstöden under pandemin väljer vi dock att inte kritisera då det var en exceptionell situation.
Regionalpolitik bedrivs bäst genom låga skatter än genom bidrag. Som det är nu så betalar aktörerna på marknaden höga summor i skatt varpå en liten del går tillbaka i bidrag till vissa bolag genom Tillväxtverket. Det är en rundgång av pengarna där en hel del försvinner på vägen i administrativa kostnader.
En livskraftig landsbygd byggs heller inte på bidrag. Det byggs genom låga kostnader, minskad byråkrati och goda kommunikationer. Det sista uppnås genom rejält sänkta bränsleskatter och avskaffad reduktionsplikt.
Vi ska dock fortsätta ta emot och fördela de EU-bidrag vi är berättigade till, även om EU på sikt måste återgå till att handla om frihandel och inte hemfalla åt socialistisk omfördelning av resurser. Vilken myndighet som framgent ska ansvara för att fördela EU:s regionala stöd på ett effektivt sätt går att diskutera och kanske behöver vi ha kvar en liten spillra av Tillväxtverket för fördelning av EU-bidrag, men den långsiktiga ambitionen är att myndigheten helt ska försvinna.
Vi behöver inte den rundgång av pengar som Tillväxtverket medverkar till. Om de pengar som myndigheten delar ut fick stanna på landsbygd och i företag från början, då hade de inte behövt bidrag.
Dags att påbörja avvecklingen.