Vi befinner oss i början av en kris. Hushåll tvingas till besparingsåtgärder och vi ser hur konkurserna ökar. Det finns dock potential att lindra verkningarna av krisen.
Att sänka arbetsgivaravgifter och skatter borde vara ett prioriterat område för regeringen för att fler ska få behålla sina arbeten och för hushållen att kunna hålla uppe sin ekonomi och konsumtion. Vi riskerar annars att dras in i en nedåtgående spiral med allt fler företag som går i konkurs, högre arbetslöshet och därigenom sämre samhällsekonomi. Att sänka skatter är långsiktigt en investering i Sverige, företagande och jobbtillväxt. Den behöver givetvis hänga ihop med en kostnadsprioritering.
Det är inte mer än rimligt att även staten drar ner på onödiga utgifter och bidrar till att mildra de negativa effekter som såväl hushåll som företag drabbas av. Detta bör ske genom ett minskat skatteuttag snarare än att dela ut bidrag som skattebetalarna själva finansierat.
I en kommande kampanj kommer vi presentera ett antal myndigheter som vi anser vara överflödiga eller av den karaktären att deras arbete kan utföras av andra befintliga myndigheter, lärosäten eller organisationer. Du som har följt MED tidigare lär känna igen en och annan av dessa myndigheter. MED har sedan 2018 pekat ut ca en fjärdedel av alla statliga förvaltningsmyndigheter som överflödiga på vår “svarta lista” och har drivit frågan om deras avveckling under ett antal år. Vi släpper inte dessa frågor, utan lägger nu i en ny, högre växel!
Syftet är att påvisa hur skattebetalarnas pengar används samt även tjäna som inspirationskälla till regeringen för hur man kan minska statens omfång för att därigenom kunna spara in på skattemedel.
De myndigheter vi väljer att ta upp är sådana som främst ägnar sig åt ideologisk styrning, bidragsströssel eller helt enkelt inte bör vara något som drivs i offentlig regi.
“Låt aldrig en bra kris gå till spillo” lär Winston Churchill ha uttryckt. Med en borgerlig regering vid rodret så borde denna kris utnyttjas till att banta statsapparaten och minska skatteuttaget. Vi vill härmed bidra till det arbetet.
Häng MED!
Lista på myndigheter att lägga ner. Varje vecka uppdaterar vi listan med en ny onödig myndighet.
Jämställdhetsmyndigheten
Ramanslag: 74,3 miljoner kr (2021)
Transfereringar från staten: 33,7 miljoner kr (2021)
Antal anställda: 97 (genomsnitt för 2021)
Personalkostnader: 86 miljoner kr
Generaldirektör: Lena Ag, tidigare politisk sakkunnig hos dåvarande biståndsminister Pierre Schori. Har varit kampanjansvarig för Greenpeace och var med och bildade stiftelsen Kvinna till Kvinna.
Uppdrag: Från regeringens hemsida: ”Jämställdhetsmyndigheten är förvaltningsmyndighet för frågor som rör jämställdhetspolitiken. Myndigheten ska arbeta med uppföljning, analys, samordning, kunskap och stöd i syfte att nå de jämställdhetspolitiska målen och ska bidra till en strategisk, sammanhållen och hållbar styrning och ett effektivt genomförande av jämställdhetspolitiken”.
För de pengar myndigheten har till förfogande har de bland annat under 2022 delat ut bidrag till ett antal olika föreningar, projekt och organisationer varav ett axplock är följande:
Lesbisk Makt – En förening som enligt egen utsago vill skapa en stark lesbisk folkrörelse och “sätta lesbiska tankar och känslor i rörelse hos alla” för att världen ska bli mer lesbisk. 421 051 kr i organisationsbidrag.
Mensen – forum för menstruation. En organisation som utifrån en intersektionell utgångspunkt jobbar med att få ett mer mensmedvetet samhälle. 262 499 kr i organisationsbidrag.
Sätt bollen i rullning 2.0 – Ett projekt som eftersträvar ett mer jämställt styrelsearbete inom idrotten och “vill skapa en nulägesbild genom en omfattande kartläggning av könsfördelningen bland förtroendevalda i tre utvalda distrikt (alla föreningar, från bredd till elit ingår i kartläggningen) med efterföljande kvalitativ maktanalys.” 1 732 428 kr i projektbidrag.
Gröna Kvinnor – en förening som beskriver sig med följande ord: “Gröna Kvinnor ser till helheten, vi kopplar mäns våld mot kvinnor och våld mot naturen, moder jord, som resultat av patriarkal struktur grundad på över och underordning” och bland annat anser att de “tydliggör patriarkal uppbyggnad av energisystem”. Organisationsbidrag utgick med 415 567 kr.
Interfem – en förening som beskriver sig som en antirasistisk och feministisk tankesmedja där de beskriver att “Utgångspunkten för allt arbete inom Interfem, såväl externt som internt, är en intersektionell förståelse av makt”. Föreningen fick organisationsbidrag på 447 402 kr för 2022.
När man läser i förarbetena inför inrättandet av Jämställdhetsmyndigheten, bland annat SOU 2015:86, så inser man snart att beslutet att inrättandet av myndigheten föranleddes av att män och kvinnor inte beter sig likadant. Man noterade att det satt fler män på höga poster i samhället, att en betydligt lägre andel kvinnor jobbar heltid jämfört med män och att arbetsmarknaden fortfarande i hög grad är könsuppdelad. Likaså noterades att pojkar och flickor gjorde olika val till gymnasieskolan och högskolan..
Detta sågs som problem som behövde rättas till.
Låt oss först vara ense om att det hade varit problematiskt om det varit så att män och kvinnor inte haft samma möjligheter att göra vissa vägval i livet. Men i Sverige idag ges kvinnor och män, pojkar och flickor samma möjligheter, men utfallet blir alltså ändå olika. Det är dock inte märkligt då kvinnor och män generellt tenderar att göra olika val på gruppnivå. Det här är väl belagt i forskning, men när man stirrar sig blind på det irrelevanta utfallet istället för de mer relevanta möjligheterna då kommer man landa i att här föreligger en orättvisa som behöver rättas till. Men den ingången är alltså fel från början.
Vi skall dock vara rättvisa och nämna att det finns en del arbete som i dagsläget ligger hos Jämställdhetsmyndigheten som är viktigt. Bland annat har vi arbetet med att förebygga och bekämpa könsstympning av flickor och kvinnor, sprida kunskap om hederskultur och även motverka arbetskraftsexploatering. För dessa områden finns det dock andra, mer lämpade aktörer som kan fortsätta att driva arbetet, som de gjorde innan Jämställdhetsmyndigheten inrättades 2017.
Det går inte att komma till en annan slutsats än att den då uttalade feministiska regeringen ville ha denna myndighet till att kröna sin feministiska hjässa med. Som en accessoar.
I en demokrati ska dock inte människor uppfostras till att “tycka rätt” eller “agera rätt” genom statligt finansierad opinionsbildning. Det finns ingen berättigad plats för skattefinansierad identitetspolitik i Sverige och inte heller för en ideologiskt baserad myndighet.
Vi föreslår att Jämställdhetsmyndigheten läggs ner i sin helhet och att den verksamhet som kan anses vara av godo förs över till andra myndigheter och organisationer.
Myndigheten för kulturanalys
Ramanslag: 16,7 miljoner kr (2021)
Transfereringar från staten: 0 kronor (2021)
Antal anställda: 14 (genomsnitt för 2021)
Personalkostnader: 13 miljoner kr
Myndighetschef: Mats Granér, med bakgrund i regeringskansliet, Västra Götalandsregionen och Inspektionen för socialförsäkringen.
Uppdrag: Från regeringens hemsida: “Myndigheten för kulturanalys har till uppgift att, med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen, utvärdera, analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet. I uppgiften ingår att analysera utvecklingen både inom detta område och inom andra samhällsområden som har betydelse för kulturlivet”.
I instruktionsförordningen anges bl a följande:
“Myndigheten ska inom sitt ansvarsområde bistå regeringen med underlag och rekommendationer som kan ligga till grund för utveckling och omprövning av politiken”
“bedöma effekterna av den statliga verksamhetsstyrningen och bidragen inom kulturpolitiken”
“följa forskningen inom kulturområdet, såväl nationellt som internationellt”
“bedöma utvecklingen när det gäller mångfald, tillgänglighet och jämställdhet inom kulturområdet”
Medborgerlig Samling konstaterar att Myndigheten för Kulturanalys (nedan kallad Kulturanalys) är en myndighet som tycks ha tillkommit för att se till ett visst särintresse. Varför ska just kultursektorn ha en särskild myndighet för att “analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet”? För insamling och redovisning av statistik finns Statistiska centralbyrån (SCB). För forskning finns universitet, högskolor och fristående forskningsinstitut. För utredning och analys inför politiska beslut finns det utredningsresurser på regeringskansliet, hos riksdagens utredningstjänst och via det offentliga utredningsväsendet (Statens offentliga utredningar, SOU, och Departementsserien, Ds). För att se till kulturområdets olika verksamheters intressen finns det föreningar och förbund.
Frågan inställer sig därför: Varför finns Kulturanalys?
Om man tar alla uppdragsbeskrivningarna på allvar skulle myndigheten mycket väl kunna kosta 17 miljarder snarare än 17 miljoner kr. Ämnesområdet är enormt och avgränsningen av Kulturanalys uppgifter är inte precis solklar. Men det finns, såsom nämndes ovan, ett antal andra aktörer som arbetar med de aktuella frågorna.
Kulturen mår bättre utan politisk inblandning. Att kulturen inte är fri och att den konstnärliga friheten påverkas på ett negativt sätt kom faktiskt Kulturanalys själv fram till i rapporten “Så fri är konsten” från 2021. Myndigheter måste dessutom inte föra statistik på allt.
Liksom andra myndigheter vilkas namn avslutas med ändelsen “-analys” hör en hel del av det som Kulturanalys sysslar med helt enkelt hemma inom fri forskning, oavsett om den är offentligt eller privat driven och finansierad, och hos SCB och inom regeringskansliet.
Låt oss ge Kulturanalys en välförtjänt vila!
Myndigheten för stöd till trossamfund
Ramanslag: 14 miljoner kr (2021)
Transfereringar från staten: 112,3 miljoner kr (2021)
Antal anställda: kr 12 (2021)
Personalkostnader: 10,3 miljoner kr (2021)
Generaldirektör: Isak Reichel, tidigare revisionsdirektör Riksrevisionen och kommittésekreterare Litteraturutredningen. Generalsekreterare för Judiska församlingen i Stockholm och för Judiska Centralrådet mellan december 2015 och januari 2021.
Uppdrag: Från regeringens hemsida: “Myndigheten för stöd till trossamfund ger stöd till trossamfund verksamma i Sverige. En central uppgift är att fördela statens ekonomiska bidrag till de statsbidragsberättigade trossamfunden.”
Under 2021 delade myndigheten ut 112 miljoner i bidrag till olika religiösa församlingar och föreningar som organisationsbidrag, verksamhetsbidrag inklusive andlig vård i sjukvården och projektbidrag; varav 8,5 miljoner i skadestånd till Jehovas vittnen för att den rättsliga process där Jehovas vittnen överklagade att deras ansökan om statsbidrag avslagits, dragit ut på tiden.
I Sverige har vi religions- och trosfrihet. Alla har rätt att tro på vad man vill samt även utöva sin religion. Friheten inkluderar även rätten att inte ha en religiös övertygelse.
Trots att vi är fria att tillhöra det samfund eller den tradition som vi önskar, eller att inte ha någon religiös övertygelse, är vi inte fria från att finansiera andras religiösa övertygelser. 126 miljoner av våra gemensamma skattemedel slösades 2021 bort på det.
Religion är en privatsak och ska finansieras av den enskilde. Myndigheten för stöd till trossamfund bör avvecklas och alla bidrag till religiösa församlingar slopas.
Även rätten att slippa finansiera religion bör inkluderas i religionsfriheten.
Svenska institutet
Ramanslag: 170 miljoner (2021)
Transfereringar från staten: 296 miljoner (2021)
Antal anställda: 140 (2021)
Personalkostnader: 108 miljoner (2021)
Generaldirektör: Madeleine Sjöstedt, tidigare folkpartistisk politiker och borgarråd i Stockholms stad (2006–2014).
Uppdrag: Från regeringens hemsida: “Svenska institutet ska sprida kunskap om Sverige i utlandet och svara för utbyte med andra länder inom kultur, utbildning, forskning och samhällsliv i övrigt”.
Svenska institutet har som uppdrag från regeringen att främja Sverigebilden internationellt genom att berätta om Sverige i sociala kanaler, organisera evenemang och kampanjer, ge stöd till svenskundervisning i utlandet, marknadsföra Sverige som studiedestination och driva ett kulturhus i Paris.
Svenska institutet förmedlar bidrag till den övriga statliga sektorn om 138,7 miljoner kronor, till regioner och kommuner 2,7 miljoner, till övriga organisationer i Sverige 46,8 miljoner, till organisationer inom EU och övriga världen 21,7 miljoner och till stipendiater 86,4 miljoner. Totalt 296 miljoner.
Sverigefrämjande:
- SI tar fram kommunikationsmaterial, berättar om Sverige i sociala kanaler samt organiserar evenemang och kampanjer.
- SI analyserar Sverigebilden utomlands, gör egna studier, följer internationella index samt vad som skrivs om Sverige i internationella nyhetsmedier och på digitala plattformar.
- SI ger stöd till svenskundervisning i utlandet.
- SI marknadsför Sverige som studiedestination.
- SI driver Sveriges enda kulturhus utomlands, SI Paris.
Global utveckling:
- SI bygger relationer med världens unga talanger och framtida ledare genom att utlysa/bekosta stipendier för studier i Sverige samt organisera ledarskapsprogram och alumnverksamhet.
- SI finansierar internationella kulturprojekt för att stärka yttrandefrihet, demokrati och mänskliga rättigheter.
Samarbete i Östersjöregionen:
- SI finansierar utbyten och gemensamma projekt för individer, organisationer och företag i Sverige och Östersjöregionen.
Svenska institutet utövar vad som kallas för offentlig diplomati. Det innebär en mer direkt kommunikation med människor i andra länder för att bygga relationer, skapa inflytande och påverka åsikter om Sverige. Detta sker genom bland annat sociala medier.
2017 uppdagades det att Sveriges officiella twitterkonto, @sweden, blockerat runt 12 000 användarkonton. Förklaringen som gavs var att dessa konton ofta har ”högerextrem och/eller nynazistisk inriktning och hetsar även till våld”. Bland dessa blockerade konton återfanns Israels dåvarande Sverigeambassadör, Isaac Bachmann.
På myndighetens hemsida kan man läsa: “Svenska institutet är en myndighet med uppdrag att skapa intresse och förtroende för Sverige utomlands.” Intresse skapade de definitivt där 2017. Förtroendet för Sverige lär dock snarare ha sjunkit. Det är tyvärr inte den enda fadäsen i närtid.
Det har länge varit ett för stort politiskt fokus på den så kallade Sverigebilden. Det är självklart bra att långsiktigt bygga upp Sveriges anseende utomlands, men det får inte leda till ängsligt navelskådande och vikten för exportindustrin ska inte överskattas. Näringslivet slutade redan på sextiotalet att samfinansiera Svenska Institutet, troligen för att värdet var minimalt.
Vissa av Svenska institutets uppgifter är sådana som i stort sett alla jämförbara länder har ett nationellt kulturinstitut för, som kulturutbyte med andra länder. Medborgerlig Samling föreslår att Svenska Institutets verksamhet skärs ned kraftigt och att institutet återgår till att vara en stiftelse underställd UD där våra utrikespolitiska mål styr verksamheten.