Kultur
En liberalkonservativ kulturpolitik bör fokusera på områden som i verklig mening är gemensamma angelägenheter, som är avgörande för samhällets sammanhållning. Allt utanför detta kärnområde bör återföras till det fria, oberoende civilsamhället.
Som kulturpolitiska kärnuppgifter pekar vi framför allt ut två områden: svensk språkvård och kulturarvsbevarande. Språket är nyckeln till en kulturs alla aspekter, från traditioner och skolundervisning till offentlig debatt och lagstiftning. Därför är det av yttersta vikt för ett samhälle att hålla sig med offentliga institutioner för språkvård.
Vi anser:
- Gemensam kultur och språkförståelse är av vital betydelse för nationell identitet och sammanhållning
- Bevara riksangelägna kulturinstitutioner, bibliotek och muséer
- Avskaffa Public Service och offentliga bidrag till press, radio och TV
Ett lands kultur är någonting annat än politik och stat
Ett minimum av gemenskap runt normer, värderingar och traditioner är nödvändigt för sammanhållningen i ett samhälle. Förskingras arvet finns det inte längre en levande kultur. Vi behöver känna till varifrån vi kommer och vad som har skapat vårt samhälle. Kulturens utveckling i övrigt är en spontan process hos oss medborgare som varken kan eller bör styras politiskt.
Pluralism inom konst, musik, litteratur och teater är en självklarhet. Det innebär emellertid inte att alla verksamhetsformer och riktningar ska eller ens bör finansieras av det offentliga. Tvärtom mår inte minst nya former av kulturella uttryck bäst av att stå helt fria från staten. Detsamma gäller för sådant som är att betrakta som fritids- och hobbyverksamheter. Släpp kulturen fri!
Nationellt kulturarv gemensam angelägenhet
Att bevara statliga arkiv- och museisamlingar, universitetens samlingar och de kungliga biblioteken, film- och musikarkiv med mera är nödvändigt för att bevara vårt gemensamma nationella minne. Våra folkbibliotek har haft en viktig del i landets allmänna bildning och funktionen för institutioner som dessa ska inte utarmas genom att de blir allmänna uppehållsrum, där stök ersätter den omistliga studieron.
Fornminnen och historiska byggnader, liksom riksscener för klassiska konstformer inom dans, musik och teater, är också omistliga delar för en kulturnation, vilket motiverar statlig finansiering. Därutöver bör kultur- och föreningslivet i stort stå helt fritt från den politiska maktsfären och finansieras helt med medlemsavgifter och donationer.
Public Service och skattefinansierade mediestöden avvecklas
Det som i Sverige brukar benämnas den tredje statsmakten – det vill säga massmedia – har en nyckelroll i en levande demokrati som granskare av makten. Detta är emellertid något som blir lidande om inte medierna står fria från den första och den andra statsmakten: regering och riksdag.
För att fullgöra uppdraget som granskare av makten måste medierna kunna agera självständigt, utan att behöva ta hänsyn till någon som helst välvilja eller intressen hos statsmakten. Därför finns det ett problem med såväl public service som publikationer som mottar skattefinansierat stöd. Medborgerlig Samling vill därför avskaffa alla sådana offentliga bidrag och lägga ned SR, SVT och UR i deras nuvarande former, genom att avyttra, överföra respektive kraftigt reducera den verksamhet som idag bedrivs.
Ett par statliga radiokanaler bör finnas kvar för grundläggande samhälls- och krisinformation, för kulturarvsbevarande i etern, samt för hävdande av det svenska språket inom landet.
