Konsumentpolitik

Den nuvarande konsumentpolitiken har rötter i 1970-talets planekonomiska tänkande, som såg konsumenterna som svaga och i behov av statens stöd. Det stödet skulle inte utgå från medborgarnas egna önskemål, som de kommer till uttryck genom efterfrågan. I stället skulle staten bestämma vad man tyckte var bäst för konsumenterna. Medborgerlig Samling vill bryta mot den inriktningen och införa en konsumentpolitik som bygger på marknadsekonomiska principer, med respekt för individens förmåga att se till sina egna intressen.

  • Prioritera lagtillämpning
  • Avveckla fem myndigheter och ersätta dem med en enda Marknadsmyndighet för tillämpning av lagarna på konkurrens-, marknadsförings- och upphandlingsområdena
  • Motverka brott mot konkurrens- och upphandlingslagstiftningen genom skarpare sanktioner
  • Ingripa med lagstiftning mot allvarliga konsumentproblem

Prioritera lagtillämpning

Information är en verksamhet som i hög grad kan drivas av det civila samhället. Det kan dessutom ifrågasättas hur många som i praktiken nås av den omfattande konsumentinformation som i dag bedrivs av olika myndigheter. Information till företagen är inte en uppgift för staten utan för deras egna organisationer. Förhandlingar drivna av myndigheter utan domstolsprövning i syfte att styra beteendet på marknaden är inte förenliga med kravet på transparens och rättssäkerhet. Dessutom skapar de risker för samordning mellan konkurrerande företag som kan få konkurrensbegränsande effekter. Myndigheternas verksamhet på det konsumentpolitiska området ska därför i huvudsak inriktas på en effektiv lagtillämpning.


Skapa en Marknadsmyndighet

På alla de konsumentpolitiska områdena finns en roll för en förvaltningsmyndighet att som åklagare föra talan i domstol om överträdelser av förbudsbestämmelser. Ärendetillströmningen är ojämn. Effektivitetsvinster kan förutses genom att föra samman den lagtillämpande rollen till en ny Marknadsmyndighet.

När Konkurrensverkets och Konsumentverkets lagtillämpande uppgifter förs över till en nybildad Marknadsmyndighet återstår bara informations- och förhandlingsuppgifter för dessa myndigheter. Sådana uppgifter utgör inte en prioriterad statlig kärnverksamhet.

Allmänna reklamationsnämnden har ingen åklagarfunktion. Den är ett medlingsinstitut vars råd företagen inte har skyldighet att följa. Tvister mellan konsumenter och leverantörer kan bättre lösas i allmän domstol till överkomlig kostnad. En sådan lösning ger också konsumenterna fördelen av en dom med rättsverkan.

Upphandlingsmyndigheten har till uppgift att informera och stödja upphandlande myndigheter i syfte att effektivisera upphandlingen och undvika lagöverträdelser. Ansvaret att inte överträda gällande lag faller på de upphandlande myndigheterna själva. Att effektivisera den offentliga upphandlingen är en angelägen uppgift men motiverar inte en fristående förvaltningsmyndighet. På den kommunala sidan bör i stället ansvaret falla på SKL.

Fastighetsmäklarinspektionens uppgifter omfattar tillsyn, registrering och information, men inte lagtillämpning i en åklagarfunktion. Uppgiften att registrera fastighetsmäklare motiverar inte en självständig förvaltningsmyndighet. De övriga uppgifterna tillhör inte statens kärnverksamhet.

Genom inrättandet av en Marknadsmyndighet kan de nämnda fem myndigheterna på konsumentområdet avvecklas. Det förutses innebära en betydande besparing.


Skarpare sanktioner

De konkurrensskadeavgifter som kan utdömas vid brott mot konkurrenslagens bestämmelser motsvarar aldrig de vinster som de deltagande företagen får genom att under lång tid rigga priset. En verklig avskräckande effekt uppnås först om de konspirerande tjänstemännen drabbas personligen genom att överträdelsen kriminaliseras, så som är fallet i vissa andra länder. Även på upphandlingsområdet krävs skarpare sanktioner för att motverka det omfattande lagtrots som förekommer från främst kommunernas sida.


Ingripa med lagstiftning

När konsumenterna drabbas av allvarliga problem är det statens ansvar att ingripa. Det kan handla om bedrägliga telefonförsäljare, orimliga höjningar av elnätsavgifterna, snabblån till ockerräntor och mycket annat. Informationsinsatser eller förhandlingar är sällan verkningsfulla när det krävs påtagliga förändringar och snabba resultat. Dessutom riskerar sådana åtgärder att skapa osäkerhet på marknaden om gränserna för vad som är tillåtet. Ändrad eller ny lagstiftning är i stället det enda verkningsfulla medlet för att undanröja allvarliga hot mot konsumentintresset.

Konsumentpolitik