Skip to main content
Okategoriserade

Presentation av tre nya medlemmar

Vår organisation är som bekant nu i en väldigt expansiv fas vad gäller antalet medlemmar. Nedan följder en kort presentation av några av de hundratals personer som den senaste tiden valt att stödja partiet med ett medlemskap. Vi tackar för deras stöd och hälsar dem varmt välkomna till Medborgerlig Samling, Sveriges nästa riksdagsparti.

 

Erik Lidström

IT-konsult, Linköping

Född i Kiruna, uppväxt i Sollefteå. Utbildad tekn. dr i fysik, har en MBA från Open University och fyra år som postdok vid synkrotronen i Grenoble. Djupt samhällsintresserad. Var medlem i moderaterna under en kort period på 80-talet. Bott i Frankrike och England under många år. Bloggar sedan 2011 på www.undertallen.se.

Vilka är dina kunskaps- och intresseområden?

Fysik var och IT är det jag arbetar med på dagarna. Vid sidan om har jag ett djupt intresse för historia, ekonomi, politik och samhällsfrågor, områden som jag betraktar ur ett klassiskt liberalt perspektiv.

Jag blev djupt berörd av en fransk bok i vetenskapshistoria som jag läste 2009. Det slog mig att jag “lätt” skulle kunna skriva något kring detta, bland annat baserat på vad jag visste om klassisk liberalism. Här tog jag mig lite vatten över huvudet, och det tog lång tid att få fason på ett bokmanus kring detta. Detta ursprungliga verk är förhoppningsvis nära publicering, men ur det har det redan kommit en spin-off som behandlar skolan, “Education Unchained – What it takes to restore schools and learning”.

Jag blev lite oförhappandes tämligen beläst på skolans område, då det 2012 ganska plötsligt gick upp för mig att min tidigare övertygelse, att vi bör återgå till den gamla skolan, dels är omöjlig, dels fel väg att ens försöka gå. Ur detta kom alltså boken Education Unchained, ett verk som det var rent smärtsamt att forska kring och skriva. Skolan är som en tragedi som aldrig tar slut.

Vilka är de största politiska problemen i Sverige år 2017?

De omedelbara problemen Sverige står inför är tämligen uppenbara. Ett är tre decennier av invandring av ofta lågutbildade människor från främmande kulturer som till stor del inte assimilerats. Till det kommer bland annat skolans kollaps, grava problem inom vården, äldreomsorgen, vad det verkar inkompetenta höga chefer inom statliga myndigheter, polisens problem, försvarets nära nog avskaffande.

Trots vidden av dem, har dessa problem länge inte kunnat diskuteras öppet, eller knappt ens formuleras på grund av åsiktskorridorer, “genus”-tänkande, påstådda anklagelser om rasism, mm.

Men invandringen är bara den katalysator som fått det svenska samhället att på synbart vis börja bryta samman. De grundläggande problemen har skapats av ett skattetryck och av regleringar som under tre fjärdedelar av 1900-talet, fram till mitten av 1970-talet, växte exponentiellt. Skattetrycket gick från 7 procent av BNP 1900, via 12-13 procent under Per Albin Hansson, kring 20 procent 1950, till kring 35 procent 1965. Sedan 70-talet har skattetrycket pendlat kring eller strax under 50 procent av BNP, beroende på hur man mäter.

Att skattetrycket sedan slutade öka berodde inte på någon uttalad tanke, eller någon sorts analys. Istället så visar det sig att Sveriges konkurrenskraft inte klarar av mer. Hade de bara kunnat skulle våra politiker galant tagit upp det till 70-80 procent av BNP.

Minst 70 år av högt skattetryck och omfattande regleringar, och senast 50 år av ett absurt högt skattetryck och absurda mängder regleringar, har satt sina spår. Istället för självorganisation, folkrörelser, företagande, kreativitet och allmänt spritt välstånd som utmärker den fria marknaden, har vi stela byråkratier och ett förtvinat civilsamhälle som inte längre klarar av att organisera mycket alls. Vårt näringsliv kämpar på, för företagande är en härdig blomma, men i styv motvind.

Så mycket av lösningen på våra problem är politiskt svårsmält, men samtidigt på sätt och viss lätt att genomföra. Skulle vi massivt sänka både skattetrycket och avskaffa mycket av våra regleringar skulle en explosion av kreativitet, välstånd och förbättringar ske nära nog genast, och inom några år ge resultat som är svåra att ens föreställa sig. Till det kommer att vi måste se till att den statsmakt och de kommunala byråkratier som blir kvar har tydliga mål och är bemannade med oväldiga och högt kompetenta chefer och övriga medarbetare.

Vad är det som har fått dig att ta steget och gå MED?

Ingen person kan få gehör för alla sina personliga idéer i ett parti, och ens personliga idéer behöver dessutom stötas och blötas med andra människor. Jag förväntar mig inte att MED ska vilja gå så långt som jag önskar i alla frågor. Men vid diskussioner med MEDs medlemmar känner jag att vi är på samma våglängd. MED består av idel vuxna människor med höga ambitioner och stor kompetens.

Något måste göras, och om man är en mer eller mindre borgerlig väljare med en realistisk förståelse för verkligheten är MED det parti man bör stödja och engagera sig i. Det finns definitivt inget borgerligt alternativ. Även om en början till sjukinsikt finns på spridda områden inom andra partier, sitter de alla fast i den kultur som tagit oss till den vägs ände där vi idag befinner oss.

Våra nuvarande politiker, både höger och vänster, har med små steg, grundade på kompromisser, gradvis manövrerat oss in i ett antal samhälleliga återvändsgränder. Vi kan inte och har definitivt inte tid att via tre-fyra decennier av liknande gradvisa kompromisser ta oss ur den kvicksand som det svenska samhället nu sjunker ned i.

Hur stor andel av rösterna MED kan få 2018 är svårt att sia om, men allt pekar på att den svåra situation Sverige befinner sig i idag tyvärr kommer att vara radikalt sämre nästa år. Jag vill tro att det måste finnas plats för ett parti som är borgerligt, som studerar verkligheten som den är, och som faktiskt kommer med förslag som både är genomförbara och som skulle ge resultat. Jag är tyvärr inte särskilt optimistisk om Sveriges framtid. Men våra problem kan lösas, och när det nu finns ett parti som pekar på en väg framåt känns det nära nog som en plikt att bidra med allt jag kan för att de ska lyckas.

 

Milos Varcakovic

Statstjänsteman, Halmstad.

Har tidigare inte varit direkt aktiv men sympatiserat med partier och ungdomsförbund. Detta engagemang i organisationer dog dock så fort jag insett att viljan att förändra i en konstruktiv riktning inte finns bland dagens partier.

Vilka är dina kunskaps- och intresseområden?

Mina intresse- och kunskapsområden torde vara stat, frihet, utrikespolitik och integration.

Vilka är de största politiska problemen i Sverige år 2017?

De absolut största som alla även tyvärr är sammanhängande är i) integrationspolitiken som fallerat, ii) den växande välfärdsstaten och iii) den allt högre skatt en allt mindre arbetande befolkning tvingas tolerera.

Jag tror inte att endast ett jobb löser integrationen såsom Alliansen tror och jag tror definitivt inte heller att bidrag och statlig intervention är rätt väg att gå för att förenkla integrationen av nyanlända.

Effektivare myndigheter såsom Arbetsförmedlingen och Migrationsverket har såklart en roll i det hela, men den absolut största sektorn som skall ta hand om integrationen är den privata. Det är där jobb skapas men det är även där politiker i dagsläget fokuserar sin beskattning och sina skatteåtgärder som hämmar den privata sektors vilja, men även dess handlingsutrymme för t ex nyanställningar mm.

Snabbaste vägen att vända Sveriges negativa trend är att effektivisera staten och minska den och dess roll, samtidigt som man stärker det privata genom skattelättnader, först och främst för allmogen men även företagen. Det finns flertalet åtgärder som kan öka inte bara konsumtionen utan även nyanställningar, såsom förändringar när det gäller onödig moms men även en eventuell revidering av t ex arbetsgivaravgiften.

Något jag ser fram emot att se MED göra.

Vad är det som har fått dig att ta steget och gå MED?

Definitivt den enklaste frågan. Efter att ha varit i kontakt med diverse representanter men även märkt av att flertalet inom MED delar en stor del av mina ideologiska ståndpunkter valde jag att gå med.

Sen är det alltid intressant och framförallt givande att kunna vara med i ett partis formativa skede, helt enkelt en rolig och givande utmaning!

 

Annelie Sjöberg

Gymnasielärare i svenska och franska, Söderköping.

Fd politisk aktiv i Centerpartiet, engagerad samhällsmedborgare i föreningsliv och olika sammanhang med anknytning till ungdomsfrågor och kulturliv.

Vilka är dina kunskaps- och intresseområden?

Under i stort sett hela mitt yrkesverksamma liv har jag arbetat inom skolans värld. Jag har erfarenhet av undervisning från mer eller mindre samtliga stadier men framför allt från gymnasiet där jag har arbetat som språklärare i nästan 20 år.

Mina intresseområden rör sig framför allt inom humaniora: Språk, litteratur, kultur, historia, filosofi, psykologi mm samt aktuella samhällsfrågor som på olika sätt inverkar i människors liv och samexistens.

Jag har också under flera års tid arbetat extra inom vården. Och nej, att arbeta med vård och omsorg är inget enkelt jobb som vem som helst kan utföra.

Vilka är de största politiska problemen i Sverige år 2017?

Den i särklass viktigaste frågan för Sveriges framtid handlar om skolan. Utan ett fungerande utbildningssystem riskerar vårt land att falla isär med allvarliga konsekvenser som följd. Sverige som kunskapsnation är en nödvändighet för att orientera sig och hävda sig i en allt mer konkurrerande och globaliserad värld. De problem som vi idag ser inom skolans värld är en komplex fråga då skolan på en och samma gång är en reflex av samhällsutvecklingen i stort samtidigt som den är en förutsättning för att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle.

Skolan bör vara kompensatorisk och vila på meritokratisk grund. Det innebär i korthet att alla elever i den svenska skolan ska ges förutsättningar att nå sin fulla potential, oavsett om man är praktiskt eller teoretiskt lagd. Alla elever ska ges möjlighet att få den utbildning som krävs för att kunna vara en aktiv och engagerad samhällsmedborgare i en modern demokrati i form av kunskaper i att läsa, skriva och räkna. Att så pass många elever idag lämnar skolan utan detta minimikrav är inget annat än ett stort misslyckande.

Sverige behöver i första hand inte mer resurser eller fler lärare för att återuppta sin roll som kunskapsnation. Sverige behöver däremot fler skickliga och lämpade lärare som vill och kan arbeta inom skolans värld. Läraryrkets status måste återupprättas genom att lärare får fokusera på sitt kärnuppdrag, nämligen utbildning. Skolan har under lång tid varit en arena för diverse progressiva och radikala pedagogiska experiment som inte alltid haft stöd i forskning eller inneburit förändringar till det bättre.

Vad är det som har fått dig att ta steget och gå MED?

Steget att gå MED känns helt naturligt då jag här har hittat ett pragmatiskt parti på liberalkonservativ grund vilket är just vad Sverige behöver efter åratal av postmodernistisk identitetspolitik och en ständigt växande stat med mer byråkrati och mindre individuell frihet som följd. Maktmissbruk och korruption måste motverkas och rättssamhället måste återupprättas. Staten ska ägna sig åt sina kärnuppdrag men i övrigt bör dess inflytande över människors liv minimeras.

Likt många andra alliansväljare upplevde jag decemberöverenskommelsen som ett katastrofalt misstag och ett enormt svek mot väljarna. Med denna odemokratiska hållning lade sig alliansen platt i stället för att agera opposition. Signalen till alla väljare var tydlig. Det viktiga var inte vilken politik man bedrev utan vem som bedrev den. Det kaos som man sade sig vilja undvika var just vad man uppnådde med denna överenskommelse, som sedan dess lamslagit den politiska debatten och inneburit en låsning som är allt annat än gynnsam för Sverige och de problem vi nu står inför.

Medborgerlig Samling har de konkreta förslag på lösningar som krävs för att vända en negativ trend så att Sverige börjar utvecklas i rätt riktning. Återinfört tjänstemannaansvar, författningsdomstol samt ett reformerat asylsystem är några exempel. Att kraftigt rensa bland generösa bidrag så att offentliga medel används ansvarsfullt är ett annat.

Det finns en gräns för hur många flyktingar Sverige kan ta emot och i synnerhet när människor kommer från kulturer med normer och värderingssystem som på många sätt krockar med vårt synsätt på individens frihet och sekulär demokrati. Sverige bör återgå till krav på assimilering för de människor som söker sig hit, vilket innebär att alla förväntas anpassa sig och rätta sig efter våra gemensamt stiftade lagar och det normsystem som råder här.

Likhet inför lagen, nej till kvotering, kompetens och erfarenhet framför identitetspolitiska markörer såsom kön, religion, hudfärg, sexuell läggning är andra viktiga frågor där Medborgerlig Samling har tagit tydlig ställning.