Vi är politiker med yrken, inte yrkespolitiker.

Sextionde namn på Medborgerlig Samlings riksdagslista är läkaren Väinö Lilja.

”I juni 2009 började jag arbeta som officer i armén efter tre år på skola. När skolan startade så fick vi ett regeringsskifte och jag tänkte nog som många andra att det nu skulle bli lite mer ordning och att åtminstone Försvarsmakten skulle få uppleva en annan styrning, en styrning där man faktiskt funderade på vad man ville ha myndigeten till och en styrning där man faktiskt grundade sina beslut på riktiga omvärldsanalyser och där besluten sträckte sig mer än ett år fram i tiden. Så blev det inte.

2009 när jag kom ut från officersprogrammet så hade jag redan börjat fundera kring andra karriärval. Jag mådde inte särskilt bra i en myndighet som inte ens visste vad deras huvuduppgift var. Skulle vi försvara Sverige och ibland stödja FN med personal eller skulle vi vara en ren FN-styrka vars uppgift var att få Sverige att få bra anseende och få personal på UD att känna sig viktiga på internationella möten?

Om nu Sveriges styre tyckte att en försvarsmakt var ett särintresse, vad tyckte de då var viktigt? Om inte statens kärnuppgifter är viktiga vad är då viktigt?

Två år senare tog jag ett beslut att byta karriär till läkare. Det var skönt att tänka att jag nu skulle ha möjlighet att arbeta utomlands då jag spenderade för mycket tid på att vara irriterad över styret av landet. Sedan kom bland annat migrationskrisen, decemberöverenskommelsen och det jag såg som skolans – och även delar av högskolans – fortsatta förfall samt en miljö och otrygghet i min hemstad som jag inte alls kände igen sedan unga år.  Jag kunde inte sluta bry mig om Sverige – landet som gett mig allt sedan jag kom hit i unga år och som jag anser vara ett av världens bästa länder.

Då hittade jag Medborgerlig Samling (MED). Jag hade funderat på om jag ändå inte skulle engagera mig politiskt – att irritera mig över saker utan att försöka påverka är ju trots allt ett slöseri med energi – men det fanns inget parti som jag kunde tänka mig att gå med i. De borgerliga hade helt sålt ut sig i och med decemberöverenskommelsen och genom sin ohederlighet när det kom till invandringspolitiken då många inte alls höll med sitt partis ståndpunkt men ändå höll tyst då de var rädda att förlora sina ”jobb” som politiker. MED kändes som ett ärligt parti, ett där medlammarna sa vad de tyckte utan rädsla för politisk korrekthet och utan rädsla för media. Helt underbart befriande.

Vi måste bli av med godhetssignaleringen, den destruktiva politiska korrektheten som stryper debatten och vi behöver få bort genusvansinnet från politiken. Vi behöver ett hederligt parti som driver den politik de tror på utan rädsla för tillfälliga opinionssvängningar. För att lyckas med detta så behöver vi politiker som har ett yrke och som ser sitt politiska uppdrag som ett tillfälligt förtroendeuppdrag – inte som en livstidsförsörjning.

Mina viktigaste sakområden:

  • Demokrati: Sverige behöver en ordentlig översyn av antal myndigheter och en tydligare syn på vad som är statens och vad som är civilsamhällets uppgifter. Vi behöver även begränsa antalet mandatperioder för riksdagsledamöter. Riksdagsämbetet ska vara ett förtroendeuppdrag då man tillfälligt tar tjänstledigt från sitt yrke, inte slutmålet på en politisk karriär.
  • Skola: Återta skolplikten, det är inte frivilligt att gå grundskolan. För att få en skola som inte skiljer sig för mycket mellan rika och fattiga kommuner ska skolan vara statlig med tydliga kunskapskrav i läroplanerna.
  • Försvar: Återta försvaret av Sverige. Försvarsmaktens uppdrag ska i första hand vara att försvara Sverige och Sveriges intressen. FN-uppdrag är förutom det stöd man ger värdnationen bra bland annat för den erfarenhet de ger Försvarsmaktens officerare och soldater, men ska ske då det finns resursutrymme, och inte på bekostnad av uppdraget att försvara landet.”

 

Politiker MED yrke: presentation av Väinö Lilja, riksdagskandidat 60