Vi är politiker med yrken, inte yrkespolitiker.
Femtonde namn på Medborgerlig Samlings riksdagslista är juristen och reservofficeren Fredrik Sander, 1:e vice ordförande i partistyrelsen, tillika suppleant i distrikt Skånes styrelse.
”Jag är född, uppvuxen och boende i Malmö. Jag är gift och har 2 döttrar. Utbildad jurist, reservofficer, chef vid ett insatskompani i hemvärnet. Jag har i två decennier arbetat med infrastrukturprojekt. Först inom telekombranschen med utbyggnaden av 3G-nätet och därefter med stora vindkraftsprojekt. För närvarande arbetar jag främst med solel-projekt samt även med utbyggnaden av 4G-nätet. Cirkeln är sluten.
Jag är MED för att det är Sveriges enda genuint borgerliga parti som är berett att driva liberalkonservativ politik fritt från identitetspolitiska influenser. Att förhindra att idéer om grupprättigheter och gruppskuld får ytterligare fäste i statsförvaltning, rättsväsende och skola är helt avgörande för att stärka demokrati och rättssäkerhet.
MED arbetar som enda parti emot identitetspolitik och intersektionalitet inom myndigheter och verkar aktivt för att rättigheter och skyldigheter åter ska bli strikt enskilda och omfatta alla på samma sätt. För mig är det uppenbart att politisk klåfingrighet leder till ständigt fler kostsamma åtaganden och snart lämnas ingen aspekt av våra liv idag utanför statlig styrning och reglering. Det är fel väg in i framtiden. Istället behövs en mindre stat som sköter dess klart avgränsade åtaganden och mer personlig frihet. Det skulle rusta samhället för att bättre kunna möta alla de problem och möjligheter som globalisering, folkomflyttningar och automatisering av arbetsuppgifter innebär.
Tre sakområden där jag känner starkt engagemang är rättssäkerheten, äganderätten och vapenlagstiftningen.
– Rättssäkerheten: för att utan den är vi utlämnade till myndigheters godtycke och aktivism.
– Äganderätten: för att utan ett robust skydd och respekt för denna riskerar Sverige upphöra som välståndsland.
– Vapenlagstiftningen: arbetet med att implementera vapendirektivet utgör ett prov på vad som händer när rättssäkerheten åsidosätts och myndighetsaktivism riskerar leda till begränsningar i människors frihet utan att det uppvägs av någon som helst nytta.”
