I går, fredagen 27 december 2014 skrevs historia. Det blev dagen då den svenska demokratin mördades av en vänsterliberal junta bestående av Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna.
Det i form av ”Decemberöverenskommelsen” som, i korta ordalag, bland annat innebär att en regering inte längre ska behöva ha en riksdagsmajoritet, alltså en majoritet av de folkvalda bakom sig, för att kunna få igenom sin budget. Istället räcker det med en minoritetsregering. Givet då att det är en vänster- eller liberal regering. Några andra alternativ är inte aktuella.

Ledare för juntan blir statsminister Stefan Löfven som: lovade att avgå om regeringens budget föll, skulle gå till det extra valet ihop med Miljöpartiet med deras gemensamma budget – sen inte – sen igen, samt som fram till i april nu kommer att regera med Alliansens budget – trots att han bedyrade att det aldrig kommer att ske. En statsminister vars ord det alltså inte går att lita en sekund på eftersom allt han säger i nästa ögonblick kan ha upphört att gälla. Ytterligare ett exempel på det är att det extra val som han ett flertal gånger har deklarerat ska hållas den 22 mars nu alltså inte blir av.

Men det är inte bara Stefan Löfven som har visat sig leva upp till de värsta fördomarna om politiker – att de är lögnare och svikare som enbart är intresserade av att inneha makt. Centerledaren Annie Lööf är en lika god kålsupare som förra hösten sa att hon ”hellre skulle äta upp sin högra sko än blir ett stödhjul åt Socialdemokraterna”.

Under gårdagen fortsatte samtliga juntaledare i samma spår. De sa gång på gång i intervjuer saker som: ”nu har vi hittat en överenskommelse för att vi ska kunna styra Sverige stabilt framåt” och att ”det är för Sveriges bästa”. Något som, vilket är glasklart för var och en som är det minsta insatt i svensk politik, på intet sätt har något med sanningen att göra. Den enda anledningen till att överenskommelsen kom till var för att Sverigedemokraterna vid ett extraval säkerligen hade gått ytterligare kraftigt framåt och tagit väljare från övriga partier. Detta på grund av att de för närvarande är det enda parti med en annorlunda politik än övriga riksdagspartier inom immigration och integration.
Den fullkomligt misslyckade migrations- och integrationspolitiken, som de sex vänster- och liberala partierna i överenskommelsen + Vänsterpartiet driver, har nämligen en allt större del av befolkningen börjat vända sig emot. Säkerligen på grund av att den har inneburit att Sverige har gått från att vara ett av världens tryggaste och säkraste länder till ett där utanförskapet bara blir större och större och där bilbränder, skottlossningar, upplopp, grova rån och bombdåd med mera har blivit vardagsmat.

För alliansledarna är det alltså viktigare att den nuvarande migrations- och integrationspolitiken ska få fortsätta än att de skulle kunna genomföra all den politik som väljarna röstade på dem för. I och med överenskommelsen uteblev nämligen det extra valet och därmed de mycket goda möjligheter att återta regeringsmakten som allianspartierna hade efter de rödgrönas minst sagt skakiga månader i regeringsställning.
Men nu valde de bort den möjligheten och alla väljare som har lagt sin röst på dessa partier får se sig bedragna och istället styrda av en vänsterregering som saknar folkligt majoritetsstöd.

Ett av många märkliga uttalanden i går kom från Folkpartiets partiledare Jan Björklund. Han sade sig vara stolt över att partierna i överenskommelsen hade kunnat genomföra den utan att ha behövt ändra i några lagar. Det han egentligen sa då var att han var stolt över att de hade kunnat köra över de konstitutionella lagar som vår demokrati vilar på utan att ha behövt ändra i dem.
Nej juntan kanske inte behövde ändra några lagar den här gången. Men när det framöver visar sig att deras tilltag kommer att ha misslyckats och väljarna sviker dem, vad är de beredda att göra då? Att makten är betydligt mycket viktigare än folkviljan har de ju redan tydligt visat.

Att den här överenskommelsen kommer att slå tillbaka hårt mot både juntaledarna och deras partier förefaller tämligen klart för en utomstående. Framför allt gäller det allianspartierna, där det redan under gårdagen fullkomligt kokade av rasande inlägg på deras respektive Facebooksidor. Kommentarer som ”svikare”, ”vänsterns medlöpare” med flera stod som spön i backen.
Det märkliga är att partiledarna inom Alliansen inte inser detta själva. Vad det beror på – om de lider brist på långsiktigt, strategiskt tänkande eller bara har blivit så maktfullkomliga att de har svårt att se verkligheten med folkets ögon – är svårt för en utomstående att svara på. Men oavsett vilket har de tydligen lärt sig ytterst lite av historien. Det finns många exempel på politiska ledare som har ställt sig över folkviljan och vars öden har beseglats när folket har rest sig mot dem. Nicolaue Ceaucescu i Rumänien, Muammar Gaddafi i Libyen och Hosni Mubarak i Egypten är bara några under senare tid.
Ledarna i den svenska vänsterliberala juntan borde fördjupa sig i sina historieböcker så kanske de får insikt i vad det är det är de har påbörjat och vad det i slutänden kan leda till.

För att värna demokratin skapade Borgerlig Framtid i går hashtagen #svenskjunta där vi, tillsammans med er väljare, kommer att diskutera och rapportera om de övergrepp mot demokratin som den vänsterliberala juntan begår från och med nu.
Men vi nöjer oss självklart inte med det. Vi i Borgerlig Framtid kommer i och med det som har hänt att arbeta ännu hårdare för att snabbt växa, med sikte mot riksdagen 2018. Vad Sverige behöver är inte politiker som är notoriska lögnare utan politiker som vill folkets bästa och som kommer att göra allt för att få till en förändring. En förändring som innebär att Sverige åter blir ett tryggt och säkert land med en fullt ut fungerande demokrati.

Vi i Borgerlig Framtid vill också klargöra det vi har deklarerat tidigare. Den dagen vi kommer in i riksdagen kommer vi INTE kommer att sätta oss i en regering med endera Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet. Vi kommer heller aldrig att ingå i några överenskommelser liknande ”Decemberöverenskommelsen” som syftar till att undergräva demokratin.

PS
Det som har skrivits i den här texten kan tyckas vara hårda ord. Men den svenska debatten har under alldeles för lång tid präglats av för mycket mjäkighet. Efter det som har hänt behöver någon sätta ner foten ordentligt och vi tvekar inte att göra det. Övergrepp mot demokratin ska stävjas och det omedelbart, för vem vet annars vad som händer sen? DS

Mordet på den svenska demokratin