I går eftermiddag, fredag 9 oktober, röstade man på Kristdemokraternas riksting för att lämna Decemberöverenskommelsen (DÖ). Strax efteråt tillkännagav samtliga partiledare för Alliansen att DÖ därmed var överspelad.
Många, inte minst KDU:s ordförande Sara Skyttedal, som har varit en stark kritiker till DÖ, log ett gnistrande leende och korkade snabbt upp champagnen efter att det stod klart att rikstinget röstat för att lämna DÖ. Frågan är bara, fanns det verkligen något att fira?
Alliansens partiledare har redan deklarerat att de kommer att rösta på sina egna budgetar i riksdagens omröstning, vilket kommer att göra att vänsterns samlade budget går igenom. Inte heller kommer allianspartierna att ställa sig bakom den misstroendeförklaring som Sverigedemokraterna avser att rikta mot finansminister Magdalena Andersson i nästa vecka.
I praktiken kommer därmed ingenting att hända under överskådlig tid. Kritiken mot vänsterbudgeten kommer Alliansen troligen att fortsätta med, för att låtsas vara i en aktiv opposition. Samtidigt kommer Socialdemokraterna och Miljöpartiet, med stöd av Vänsterpartiet vara kvar i regeringsställning. DÖ är alltså inte alls dött, det kan bara verka så.
Alliansen skulle nu kunna fälla regeringen och genom ett extra val få chansen att ta över regeringsmakten. Genom att till exempel bestämma sig för att rösta på Moderaternas förslag (logiskt eftersom de har flest mandat) och säga åt SD att göra detsamma. Alternativt att stödja SD:s misstroendeförklaring. Men precis som efter valet 2014 och efter att man deklarerat att DÖ ingåtts är man nu tydlig med att man istället på nytt kommer att svika sina väljare. Detta blir tredje gången gillt.
Att inget alliansparti, utom kanske Centerpartiet som just nu går bra i opinionsmätningarna, vill ha ett extra val är kanske ingen överraskning. De upprepade sveken mot väljarna, all diskussion om DÖ och de i lavinfart ökande samhällsproblemen, som man har bidragit till att skapa, gör att allianspartiernas förtroende hos folket har sjunkit avsevärt.
Möjligheten finns visserligen att längre fram, om opinionssiffrorna förbättras, fälla regeringen. Men vad är det som talar för det? Vad säger att de som svikits automatiskt ska komma tillbaka? Det är lika ologiskt och andas lika mycket brist på verklighetsinsikt som det resonemang Alliansen förde då DÖ fortfarande fanns, att väljarna självklart skulle rösta på de i nästa val och åter ge de en valseger.
Så Sara Skyttedal och alla andra som såg så glada ut efter att det stod klart att DÖ röstats ned på KD:s riksting, fanns det verkligen något att fira?
